Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärlek och kärlek.
Det finnes vissa ädelstenar, som reflektera en annan färg än
den de ega, <som skifta i himmelsblått mot ljuset, fastän de
en-dast genomsläppa den blodröda strålen.
Sådana menniskolynnen se vi ofta, som på sin yta spela i
alla färger och i sig sjelfva dock äro färglösa eller af en helt
annan natur, än den de låta se på ytan.
Det finnes andra som känna sig qväfda af lifvets band, som
icke tro sig känna något, som äro döda för all glädje, men hvilka
likväl låta ytan spela af fröjd och skämt och, liksom for att gäcka
sin egen smärta, leka med nöjet som med en dolk.
Ett sådant lynne var Selina.
Det gafs väl knappt någon menniskosjäl, som djupare kände
att den ej hörde hit, än hennes — hela hennes öde låg som en
ifrån början ofulländad, redan vid grundläggningen krossad,
byggnad under hennes fötter, och hon sjelf satt på den förtidiga
ruinen och sjöng en segersång öfver ett förfeladt lif.
Emellertid var det just detta som gjorde att hon ansåg alla
andra för endast ting, endast skuggor af hvad de borde vara, att
hon ej fann sanning i något, utan Öfverallt endast ett skenlif,
likt hennes eget. Hon lefde som då man i en dröm tänker: är
detta dröm eller sanning? Allt närmare tiden nalkades för de sju
månskiftena, allt mera lösryckt tyckte hon sig från sin omgifning.
Den gamla friherrinnan, offret för en arfhämnd, blef henne
med hvar dag kärare, och likväl ansåg hon sig af en osynlig hand
tvingad att lyda eller dö, ty hon var och förblef en ziguenerska,
Selim Ossmans dotter, en giftplanta bland rosorna —det kände
hon, och hon kunde ej rycka sig^ ur den förtrollning, i hvilken
hennes stamförbindelser och hennes barnaminnen slutit henne.
Detta var desto mera omöjligt, som allt detta stod i full
harmoui med hennes natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
