Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det korpsvarta håret, de mörka blixtrande ögonen, den fylliga,
starka och smidiga växten, allt utgjbrde blott omklädnaden för
brännheta känslor och irrande vilda tankar, som aldrig någonsin
läto tämja sig eller föra sig i ledband af beräkningen. Det var
en känsla, som, sjndande och oemotståndlig, härjande göt sig ner
uti blom&terdalarne.
Hon kämpade dock med sig sjelf.
Under den glada, ystra, jollrande ytan, under skämtet öfver
mamsell Pjorrys kärlekshandel och sentensmani, dolde hon tankar
och känslor, som aldrig skulle få luft, utan lik en jordbrand
beständigt härja i djupet af hennes själ.
Men äfven för hennes starka själ behöfdes det hvila, ooh.
denna fann hon, då hon tiågon gång ströfvade omkring i nejden.
Det var åter vinter, men hon kände ej kylän, hofr tänkte ej
på att isvinden från sjön spelade omkring hennes heta hufvud,
när hon iblapd hela timmar satt som en marmorbild stilla uppe
vid ruinerna och lät sina blickar tanklöst irra ut öfver den blanka
isen eller på de grå molnbäddarne, som lika snötäckta alpkedjor
bekransade horisonten.
Men äfven den starkaste natur böjes ner, och en afton då
hon länge suttit vid ruinen, kom hon hem, mindre än vanligt i
stånd att vara glad oeh jollrande.
Georg märkte en ovanlig blekhet på hennes ansigte. Detta
gjorde henne oemotståndligt skön och spridde ett mildt bebag
öfver de eljest så lifliga dragen.
«Hur är det, Selina?» yttrade han; «du är så blek, dina ögon
brinna ej som förr.»
Selina försökte att småle, men det misslyckades för första
gången.
«Ack, Selina», återtog ynglingen, «du är ej lyeklig. Slut dig
till oss, lef bland ossl Se på mig, Selina . . . svara, finner du
dig ej lycklig bland oss? Vill vildfogeln ännu ut i det fria?»
«Jag vet ej», sade Selina och skakade på hufvudet, «jag vet
ej, baron Georg, men allt förefaller mig så underligt i dag; jag
bar ej reda på mina tankar — låt mig reda dem.»
Hon lutade hufvudet i handen. Men Georg fick intet svar
på sina frågor, utan sedan hon länge suttit tyst, reste hon åter
upp hufvudet, kastade en mild svärmisk blick på ynglingen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
