Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade, under det att en suck arbetade sig fram ur det flämtande
bröstet; »Georg, det är detsamma hvad jag tänker.»
«Selina, Selina! hvad tänker du?» frågade Georg med
hänförelse; men flickan lade fingret på sina läppar, nickade allvarsamt
och gick med hastiga steg ifrån honom och in till Sigrid.
Sigrid satt helt lugn vid sitt arbete i sin lilla kammare d&
Selina inträdde.
«Sigrid», sade Selina och satte sig på pallen vid hennes fötter,
«låt mig hvila mitt hufvud i ditt knä ... det är så underligt
med mig!»
«Hvad är detP Är du sjukP» frågade Sigrid förskräckt, då
hon såg hennes blekhet.
«Åh nej, det är ej så väl, Sigrid, då kunde jag få riktigt
dö ifrån allt.»
«Tala ej så, Selina!»
»Sigrid, är du ond på migP»
«Nej, nej, vid Gud, det är jag inte.»
»Du bör hata mig, du borde döda mig, om du ej vore en
dufva ... ser du, Sigrid», tilläde hon och lyftade på det
svartlockiga hufvudet, »jag, Selina, ser du, jag är — är en djefvul.»
«Du yrar.»
«Jag har förrådt vänskap, kärlek, tacksamhet, jag har trängt
mig in som en djefvul med hat och död i mitt sällskap . . . ser
du inte hur mörka väsenden stå och vänta der vid dörren och
fråga: Selina, har du fullbordatP har du fulländatP . . . Kom
med till den bleka Kralo i Mulepas dal, han skall kröna dig till
drottning öfver öknens folk.»
«Du rasar, Selina», ropade Sigrid, förskräckt öfver sin väns ord.
Selina tycktes sansa sig. »Hvad har jag sagtP Goda Sigrid,
hvad har jag sagtP»
»Ingenting, Selina, men du skrämde mig så.»
«Sigrid, Sigrid! Då du blir skrämd af miha ord, huru tror
du då icke att min själ, som en flämtande, sårad och jagad hind,
flyger genom ödemarkerna med ett koppel af grymma tankar efter
sigP Halloh! halloh! du trötta själ, spring undan, undan för min
faders tankar, för förbannelserna, hvilkas skall klingar från min
barndomstid! Men», tilläde hon och strök med handen öfver
pannan, «jag mår visst ej väl, jag vet ej reda på mig, jag ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
