Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Sigrid, älskade Sigrid, du vet allt?»
»Ja, jag har vetat allt redan förut. Jag skall, om du vill,
tala med tant. Du kanske vill det icke? Jag skall bedja för er,
nu kan tant icke neka.»
Georg tryckte hennes hand, och i detta ögonblick kände han
för första gången hvilken himmelsk ren ande han haft bredvid sig
utan att ana det.
»Sigrid, goda himlarena Sigrid, du skall bedja för oss — du
skall bedja att allt går väl.»
När Georg lemnat dem, knäföll Sigrid vid den sjukas säng.
»Det är således afgjordt, offret fullbordadt ... så får du då lugn,
stackars Selina, och bar någon att sluta dig till. Och jag skall
bli eder vän, jag skall hjelpa er, följa er Öfverallt — se till att
intet törne sticker opp framför er; jag skall sjelf trampa vägen
for att kunna varna er.»
Selinas sömn blef långvarig, och då mamsell Pjorry
nödvändigt ville aflösa Sigrid, skyndade denna in till gamla friherrinnan.
Hon omtalade nu den scen, till hvilken hon blifvit vittne.
Den gamla lät sina vänliga ögon .hvila på den talande
flickans mun; hon störde henne ej.
«Och han löfvade Selina kärlek och tro?» frågade friherrinnan
när berättelsen var slut.
«Ja, tant.»
«Nå väl, han skall få hålla det. Jag vet något skäl
hvarför ej min sonson skulle böra gifta sig med barnbarnet till den
som dog för mig; jag vet ej om ej hennes anor äro bättre än
hans, äfven om de ginge upp till urtiden. Jag skall tala vid
min son. När Selina vaknar så säg mig till.»
Sigrid ämnade gå; men den gamla sträckte ut sina armar
och för första gången kastade sig Sigrid i hennes famn.
»Gud välsigne dig, barn! Se på mig med dina ärliga ögon,
det gör så godt i själen; de fuktas af tårar.»
»Nej, tant, nej, visst inte», skyndade Sigrid att försäkra, «jag
har blott vakat för mycket.»
»Ja, låt vara, barn . . . Gud vakar för dig.»
Friherrinnan skickade Gerhard ner till baron Göran, och denne
skyndade till sin mor. ’
Der blef en lång öfverläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
