- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
341

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Baron Göran hade väl försonat sig m‘ed ziguenarflickan, men
att få henne till sonhustru var en ny idé, som sårade hans
stolthet; men vördnaden och kärleken för modern verkade allt, han
gick in derpå, fastän detta var det svåraste prof hans Sonliga
kärlek bestått.

Efter flera timmars lugn sömn slog Selina opp ögonen. Hon
▼ar alldeles förändrad, hon satte sig upp och sade: «l)et ser ut
som om jag försofvit mig. Kära Sigrid, hvad är klockan?»

»Tre.»

«Tre! Har jag varit sjuk då?»

«Ja, nära döden.»

«Jag må säga, är det så beqvämt att dö», yttrade hon
skämtande, »så är döden utan all fasa. Jag har haft så glada drömmar.*

»Hvilka, Selina?»

«Jo, jag har drömt om att mina fäders dal åter stod i full
grönska. Palmer och pagodträd skuggade öfver slätterna och
jättelika ormbunkar med sina krusiga blad bekransade stranden af
en klar, lugn flod, der lotus badade sina hvita blommor och
sjungande svanor summo omkring på perlglänsande vågor. Ack, du!
Och se, der låg en slocknad vulkan bredvid, och på lavaströmmen
och de röda askhögarne växte blommor — det var som om jag
sjelf slocknat och blommorna vuxit på min graf i fred.»

«Och vidare ?»

«Och jag satt på stranden, på den mjuka gräsmattau och
lutade mitt hufvud mot en ynglings bröst och gret så godt, så
godt, att själens glöd släcktes.»

«Hvem var den ynglingen, Selina?»

«Det får ingen veta; men en skön: dröm var det.»

«Det var Georg;»

»Georg? Hvem har sagt det, Sigrid? Har jag sagt det iyrseln?»

«Ja, Georg är din, evigt din, han har här, för några timmar
sedan, svurit dig tro och kärlek.»

Selina teg några ögonblick. »Då», sade hon, «då var ej allt’
en dröm; men nämn det icke, nämn det icke för någon!»

«Tant och onkel veta allt, mamsell Pjorry är glädjen sjelf.»

«Jaså», sade Selina, «hon gläder ’sig åt att få en treflig
grannfru på Sigurdsnäs då hon kommer till Hållstorp.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free