Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förföriskt tillockande, gjorde henne nu frånstötande, på sätt och
vis fruktansvärd, liksom en vacker orm, som prålar med
ljusstrålens renaste färger, dock är en giftig orm, fastän han mjuk
och utan buller, liksom smekande blommorna, slingrar sig genom
gräset.
Detta intryck förminskades icke af Selina sjelf; hon tvärtom
tycktes riktigt studera ut att iuior Georg synas i en ofördelaktig
dager, hon tycktes söka alla tillfällen att, om blott med nålsting,
omärkliga for en och hvar annan, såra de ömmaste strängarne i
hans själ, och det tycktes vara derföre hon, då hon talade med
Georg och kom att nämna Sigrid, alltid gjorde det med ett fint
drag af satir kring de fylliga läpparne.
Deremot sysselsatte hon sig mycket med mamsell Pjorrys
angelägenheter, och man såg dagligen Selina släpa ut sin romantiska
vän på’ promenad. Det var ett förtroende, ett tasslande, så
mycket himmelsk’ manna, att hälften hade varit nog.
«Jag förskräcktes», sade mamsell Pjorry, «då du i yran hade
förlofvat dig med Georg. Ack, Selina, icke passar ett ömt, varmt
qvinnohjerta för en ung karl, med så råa känslor som Georg.
Jag vet ingen som passar honom bättre än Sigrid, hon är just
en sådan hushållerskesjäl som han behöfver.»
«Det var också i yran, goda Pjorry.»
«Ja visst, men jag fruktade att du skulle öfvergifva ditt bättre
jag och sammankedja dig vid en nyttans slaf, sådan som Georg;
en menniska som hela timmar kan sitta i bondstugorna och
samtala med det råa folket om deras små behof och deras usla glädje.
Jag har ingenting emot att beklaga deras olyckliga lott, men att
umgås med dem, finna deras sällskap intressant, förråder en låg
åsigt af lifvet.»
«Ja, inte löser Georg lifvets gåta.»
«Nej, nej omöjligt; han förstår ej lifvet, han fattar ej dess
djupa betydelse, han lefver endast för att lefva och icke för att dö.
Gud ske lof att du ej blef hans maka, du är alltför upphöjd att
bli ett slags bondhustru på landet.»
«Jag blir ingens maka.»
«Jo, jag skall säga dig ... en skald skulle du ha, en
författare, en menniska som lefver i andra sferer, en af dessa Guds
utvalde som skapa ett éden i sin fantasi, eller en målare, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
