Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Löjtnanten har mycket ensligt der borta på Hållstorp. Ack,
jag föreställer mig att hvarje småsak påminner om den saknade.»
«Jaha, visst är det ensamt.»
«Löjtnanten måste förströ sig, lefva i fantasiens verld.»
«Hra, ja det kostar att förströ sig, eljest hade jag väl ämnat
resa till syster min, som är gift med en prest i Vestmanland,
men se det är en lång resa — inte kan jag ta egna hästar, ty de
kanna ej vara hemifrån, och att ta skjuts är så förbaskadt dyrt.»
«Men ni bör läsa, förströ edra sinnen med läsning.»
Detta var en så ny idé för den gode löjtnanten, att han ej
förmådde svara annat än: «läsa?!»
«Ack ja, jag vet visst att här på landet är svårt efter god
lektyr ... det är nästan endast af en händelse man finner en
bok som förtjenar att genomögnas.»
«Ja, det är bra ledsamt», sade löjtnanten och tänkte: «Herre
Gud, om jag vore härifrån och finge röta min pipa.»
«Det händer ibland att jag, ni får ej le herr löjtnant, att jag
i min enslighet — och det är så sällan någon nalkas, som riktigt
förstår oss — att jag sjelf producerar.»
«Kors, hm, jaså! mamsell?»
«Ja, hvad skall man göra, det är blott obetydligheter, några
hjertats känslor kastade på papperet — utan anspråk.»
«My-mycket trefligt, hm.»
oKanske det skulle skingra en och annan mörk stund», sade
mamsell Pjorry och skyndade *in i sin kammare.
«Hm, f-n i sådant; hm, den karnaljen Ulriksson, hvar blef
han af; här låter han mig sitta tills jag torkar.»
Mamsell Pjorry återkom med en väldig bundt papper i blå,
grå och hvita omslag, genomdragna bok för bok med rödt silke.
«Här är till en början några obetydligheter», sade mamsellen och
lade den digra bundten på bordet. «Här», började hon bläddrande,
«är något poesi, den är på franska, om det roar löjtnanten, jag
skrifver aldrig svensk vers, ty svenskan apterar sig ej för poesi
så väl som mitt modersmål — men all nfln prosa . . .»
«Hm, ja-jaha, hm, tackar ödmjukast; men inte kan jag
begära ...»
«Åh, det är ett lappri, jag sätter ej sjelf värde på det, och
det är ej annat än några försök att i ord uttrycka de onämnbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
