Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och torkade blåbär på. Det är qvar än . . . det kom till
någon nytta.»
»Men ämnar du då verkligen inte göra allvar?» frågade
kaptenen med en mine, som tydde på verkligt deltagande.
«Hra, jag? Nej, det hoppas jag, att jag ej blir galen heller.»
»Men du får lof att läsa luntorna, eljest blir du olycklig, om
du inte kan dem utantill.»
»Jag? . Nej, hm . . . du kan sluta med ditt spektakel, jag
är inte fallen för sådant.»
Det höll verkligen på att bli en ruptur mellan de begge
gamla vännerna; men Möllendorff var en god, hederlig karl och,
som en skald långt efter denna tid uttryckte sig, liksom han i
inspirationens ögonblick tänkt på löjtnant Josias Möllendorff på
Hållstorp:
I förälskad t bröst
trifs ej stränge
vreden länge;
så gick det äfven här. Allt gick så bakvändt i huset, och det
besvärade löjtnanten öfvermåttan att, sjelf nödgas gå ut i boden
och räkna ut sill eller gå i kryddskåpet och taga fram peppar
och ingefara. «Det är ej godt för menniskan att vara allena»;
detta fann den gode löjtnanten hundra gånger om dagen, och som
han var synnerligen konstitutionel utaf sig och aldrig handlade
utan råds råde, och Ulriksson var hans gamle förtrogne rådgifvare,
så upptogs denne snart till nåder igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
