- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
356

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Selina smålog. «Afgrund, sade ni, onkel. Nå väl, jag ar
från afgrunden och måste åter till de mina, till den bleke kungen
i dödens dal, till mina fäder . . . Således, ni hjelper mig, onkel
Fredrik? Glid välsigne er!»

«Välsigna mig ej, flicka, du känner icke Gud», sade öfversten.

«Jo, onkel, jag känner honom i min själ, ofta, mycket ofta;
men se, der ligger mycket ondt och rufvar derinne — mycket.
Ack, onkel! och detta onda växer med hvarje dag jag lefver i
stillhet, som ett ogräs, hvilket frodas derföre att det skyddas af
det ädla sädet, som lik en mur omger det. Men låt frisk vind
susa genom dess blad, blåsa giftet ur dess kalkar, och det vissnar
bort — och, onkel, der nedanför skjuter opp en späd brodd,
förhoppningsfull och grön — blott ett vildt gräs, som ej tål odling,
men utan gift och utan taggar.»

«Stackars flicka!»

((Beklaga mig icke, onkel; der finnes mod och glädje äfven
hos mig. Jag pjunkar ej med mig — men jag vill brottas med ödet, i
stället att ligga slagen i bojor — äfven om de äro kärlekens, de

trycka mig, de tynga mig — de skola sönder . . .»

«Ja, de brista nog.»

«Ja, låt vara . . .ha! jag skulle fröjdas som ett barn, om
jag kunde slå sönder allt, kärlek och tacksamhet, och då bitarne
af hvad ni kallar lycka lågo för mina fötter, skulle jag trampa

derpå och säga: der ligga leksakerna! Ha ha ha! Nu är jag
fullvuxen och myndig; nu känner jag att jag är drottning.»

«Drottning?»

«Ja, onkel, jag känner att jag är drottning bland jnitt folk,

fastän ingen erkänner det; men tror ni väl, att en konungslig

ande är mindre konung om han ej erkännes, än om tusen
knäfalla vid hans tron?»

ffSelina, du lefver i en illusion.»

«Nej, onkel, det är ej en illusion som säger örnen att han

har näbb och klor, om också barnen skulle tro honom vara en

dufva — det är legitimitetens grundtanke.»

»Jag skall således skrifva bref—jag hoppas att någon familj

reser ut till Paris i sommar. Trösta dig, Selina — du skall få

slita alla band. Gud låte dig bli lycklig sedan!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free