Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej som jag och jag ej som du, meu likväl, vi begge tillsammans
skulle utgöra någonting herrligt i andens rike; och, Gud vet»,
tilläde hon, «om icke du och jag tillhöra hvarandra i en annan
verld. Vi äro blott halfva menniskor, Sigrid.»
Den goda flickan, till hvilken detta tal var stäldt, smålog
med ett uttryck af förundran.
«Sigrid, gläd dig med mig, jag är fri, Sigrid, förstår du, fri
som fogeln i luften, som sommarvinden,* hvilken susar öfver ängen,
som den nyfödda Qäriln — fri! fri!»
«Jag förstår dig icke, Selina, men så glad har jag aldrig
sett dig.»
Selinas ögon glänste af fröjd. «Sigrid! jag är som ett barn
— och du, kära Sigrid, som ständigt lefver i barnets himmel, vet
ej huru herrligt det är för en gammal menniska att blicka ditin.
Nu vet jag hur du har det, och derföre är jag så glad.»
Sigrid betraktade henne misstroget.
«Du känner ej igen mig, flicka, syster, du känner ej igen mig
— är det ej så? Har du sett hur en solros, sittande i den
skrof-liga knoppen, en. skön sommarmorgon, just då solen stiger upp
och belägger land och vatten med guldskir — har du sett hur
blomfodret på en gång slår opp och hur kalken, solbilden, öppnar
sig för attj dricka ljus och sedan . . . sedan, Sigrid, vänder hon
beständigt anletet mot ljuset tills hon dör? Så är det med mig.»
Nu satte hon sig förtroligt ned bredvid sin vän, såg henne
mildt in i ögonen och sade: «Sigrid, för dig kan jag berätta allt.»
Hon omtalade nu sitt besök hos onkel Fredrik, och att han
lofvat henne att låta henne resa ut till södern.
«Men, Selina, bvad tänker du, på?» frågade Sigrid.
«Goda flicka, du vet ej af att ära är detsamma som kärlek.
Hör på, Sigrid, du är nöjd om ett enda hjerta klappar för din
skull, lugnt, men beständigt; jag fordrar mera, jag fordrar ett
hjerta som skulle brinna, glöda för min skull in i döden —
förstår du, dermed står ej ett hjerta ut — det är således ej att
tänka på; men ögonblickligt kan hvarje själ glöda, och det är
massan af denna eld, beundrans, kärlekens eld, jag tar i stället. O,
Sigrid, då du en gång sitter glad och försänkt i ett saligt lugn
utmed din makes sida, då du känner det så varmt i själen som
om en vårsol glänste ditin — då, du, står jag kanske inför ett helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
