Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjuder till. Hon är en af dessa tusental af menniskor, som anse
konsten för allt, som ovillkorligen fordra att menniskorna skola
förbättra på Guds verk, och som finna någonting ytterst simpelt
i stjernhimmeln, något rått och lågt i lifvets mångskiftande taflor,
men något högst förtjusande i en tableau vivant och i en vacker
kristallkrona. Nej, jag känner på mig att jag sjelf lefver opp,
och då duger jag ej för vännen Pjorry.»
«Men hon skall sakna dig. Som du vet, har hon aldrig
kunnat med mig.»
«Det är klart, du har alltid verkligen varit Sigrid Behnhorn,
du har varit en klar natur, konstlös och derför desto rikare. Men
det förstår hon icke, det tål hon icke. Hon fröjdar sig mera åt
en facetterad glasbit än åt en ädelsten af det renaste vatten som
är planslipad.»
«Men huru skall då allt detta sluta?»
«Bra, Sigrid, mycket bra. Sedan jag är borta kommer onkel
Fredrik hit, talar vid tant; jag reser med någon familj till Italien,
sjunger för en maestro, träder upp på scenen, blir ryktbar; min
ära genljudar ända hit opp. Och så, när jag står på höjden,
vet du hvad jag gör?»
«Nej.»
«Jo, då reser jag till Alhambra — ser du, till Alhambras
pelarskog! Det är något som säger mig, att jag i Spanien skall
finna hvad jag söker — mina fäders hem kanske. Jag vet ej,
men så har det ofta förefallit mig. Kanske våra faders dal ligger
nedanför Sierra Morenas uddiga berg; kanske det är der palmerna
växa . . . men så mycket vet jag: i Spanien skall jag finna hvad
jag söker.»
«Kanske en tapper och namnkunnig Don med kappa och
värja», småskrattade Sigrid.
«Möjligtvis; eller», tilläde hon betänksamt, ((kanske ett kloster.
Det förefaller mig som någonting skönt att den ena stunden stå
på ärans höjd, i dess solglans och ögonblicket derpå stiga ner
inom en klosterkyrkas kalla murar och, obemärkt för den sorlahde
mängden, böja knä för den heliga jungfruns bild. Tror du ej att
det skulle svalka hjertat?»
«Du gör stora utflygter», sade Sigrid; ((kanske du också
slutligen far till Constantinopel och stannar i Sofiakyrkan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
