Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men vi älska dig ju så mycket», yttrade den gamla och
betraktade henne med sina goda ögon.
«Ja, friherrinna; men jag älskar er för mycket att ej längta
bort. Ack, ja^ har haft måögen strid — jag rår ej för att jag
är ett ziguenarbarn.»
crSelina, hvem har förebrått dig för det?» frågade friherrinnan
med mörk uppsyn.
«Ingen, utom jag sjelf; men jag känner att jag tusende gånger
mera skulle älska er, om jag vore borta. Ni», tilläde hon med
bedjande åtbörder, «ni vet ej allt — men hvad skulle ni säga,
om jag en gång ej mera vore här, skulle ni sakna ziguenarflickan,
som trängde sig in i ert hus?»
«Kära Selina, svaret vet du förut. Jag håller af dig, fastän
du ofta varit en gåta. Men, barn, hela mitt lif har varit en
gåta, som ännu är olöst och . . .»
«Och er gåta är sammanbunden vid min?»
«Ja, det är den.»
«Låt mig lösa den så som jag vill, låt mig fullborda mitt öde.»
«Hvad menar du?»
Selina teg några ögonblick, men plötsligen störtade hon ner
vid den gamlas fötter. «Välsigna mig, såsom, min farfar
välsignade er i sin sista stund, förlåt mig, såsom han gjorde, och låt
mig sedan gå — låt mig sluta bättre än jag börjat.»
Friherrinnan studsade; men Selina gret tyst, snyftande vid
hennes knän. «Du gråter, Selina?»
Då slog flickan opp sitt tårfulla öga och betraktade den
gamla med svärmiskt allvar. «Det är andra gången själens källor
flöda», sade hon, «den ena gången ... ni vet när; och nu,
nu . . . lägg händerna på mig och bed,* goda moder! Ser ni,
på denna panna brinner en förbannelse, . . . jag är en
edsbry-terska. Men välsigna ni, välsigna och bed.»
Hon böjde åter det mörka hufvudet ner och den gamla lade
sina händer derpå och i hennes ögon, som fromt riktades mot
höjden, glänste en bön, simmande i någrä tårar.
«Nu är jag lugn, det hjelpte, jag kände huru stormen lade
sig härinne», sade Selina när hon reste sig opp och tryckte en
kyss på friherrinnans hand. «Godnatt! Farväl! Fråga mig ej
något, framdeles får ni veta allt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
