Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under tusen dylika roligheter aflägsnade sig de begge
herrarne och snart rullade deras vagnar ut&t vägen.
trJag tycker», yttrade Begina vid sig sjelf, «hvad Pjorryakan
skall bli snopen, då hon får se att jag blir fru på Hållstorp.
Det våpet, som trodde att en så klok och hederlig man som
Möllendorff skulle bry sig om hennes kråkfötter! Ha ha ha, en.
sådan toka!»
«Det skulle ändå vara roligt att läsa något utaf henne», sade
Begina och tog fram bundten. «Herre Gud, den som ingenting
har annat att göra än skrifva romaner och peta ihop soffkuddar!»
Mamsellen bläddrade bland papperen och drog fram $n bundt
med påskrift: Qvinnans öde.
«Nå, det skall bli roligt! Qvinnans öde!»
Och hon läste:
Första kapitlet . . .
• »Nå så, min lefvande Gud, hon skäms inte, utan indelar
sådant här i kapitel, liksom den Heliga Skrift.»
Första kapitlet. Motto . . . «ja, det är detsamma; det är
en bit franska, kan jag tro . . . Jaså, nu börjas det»:
’O! kunde mina ord uttrycka hvad mitt hjerta i detta ögonblick
känner — känslor, heligare än en engels bön inför det högsta
väsendets thron, genomströmma mitt unga hjerta.’
«Hon borde skämmas, hon är inte en smul yngre än jag,
fastän hon tvättar sig med mandelkli och smöijer sig med skön-
hetsvatten på näsan. Också är skinnet så flnt, att det skiner.
Nå vidare»:
. . mitt unga hjerta; tusende tankar genomströmma min
själ, ty målet för mitt arbete är heligt. Unga qvinna, som läser
dessa rader, maka och moder, som kasten en blick på dessa
tankar . . .’
«Nej, det är odrägligt! Hon är ju rent af galen! men hvad
kan der stå inuti? Hm, jaså.»
’En mörk lund mottog dem i sitt tysta sköte. Månens
silf-versken på kronornas tusende blad och bäckens sakta sorl
ackom-pagnerade tonen af en luta.’
’Anselmo, — sade Donna Elvira; — Anselmo!
Anselmo. Hvad ?
Donna Elvira. Jag dör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
