Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men så fina» der heller ingen sten på åkrar eller ängar»,
yttrade herr Andersson, som var handlande i staden och sålde sill
och salt, sidenvaror och porslin i hörnboden snedt emot kyrkan.
«Ne-nej, de ha intet der att göra.»
«Men min Gud, mina unga herrar — herr baron och fänrik
Winkler — j glömmen af er. Här sitta två flickor som j icke
talat vid. Fröken von Cleofas kunde väl sjunga litet för oss —
fröken von Cleofas är vår Wässelia här i staden.»
»Jag tror mest att Petronella har ondt i bröstet», anmärkte
modren.
»Ah ja, det gör ingenting — det är ändå så sköna toner.»
»Skulle vara mycket interessant, om jag får be», yttrade
kom-mersrådinnan Klenke.
»Skulle vara synnerligen fägnesamt», sade kommersrådet.
»Ah jo, sjung, lilla fröken», hviskade fru Andersson; och så
vidare.
Fröken Cleofas gjorde några invändningar, men steg
slutligen till klaveret.
«Här är bara ’Musikaliskt Tidsfördrif», yttrade Celestine, »det
måste jag klaga på söta pappa, inte består han mig just mycket
sångnoter.»
»Du sjunger ju så sällan, goda Celestine», smålog fadren.
«Men för mina vänners skull, för Petronellas skull, då hon
är så söt och kommer hit.»
»Ja, deri har du rätt, lilla Celestine», sade fadren, »jag skall
köpa noter, blott vi sedan kunna påräkna att få höra fröken
Petronella exequera dem.»
Under många artigheter satte sig fröken till klaveret, gjorde
några löpningar och bläddrade i noterna. Der fanns likväl ej
något som hon tycktes vilja sjunga, fastän hon gnolade på flere.
»Sjung din aria ur Cora och Alonzo», sade modren.
»Ack ja, Coras hymn!» ropade alla.
Fröken hostade något litet och sjong.
Det var, för att tala uppriktigt, en röst af det
genomträngande slaget, hvarje ton genomskar luften och väckte på
hörsel-organerna samma ljufva känsla som då man skär sig med ett
grässtrå — det är en egen sak och käns på ett alldeles eget sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
