Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man kan således imaginera sig hur det lät hos krigsrådets.
Emellertid är det gifvet att dylika pratande damer alltid, liksom de
pratat efter noter, pauser^ på samma gång som sångerskan, om
ej ’olyckligtvis några nödvändiga stafvelser blifvit öfver, som då
framkomma utan ackompagnemang, under det att den talande ser
sig omkring liksom för att fråga: följer jag icke med?
Knappt hade fröken Petronella sjungit ut detta stycke, som
vanligen utgjorde finalen, förrän kommersrådinnan tog till orda:
«Både jag och alla de öfriga tacka fröken Petronella för den vackra
sången. Herre Gud! sådan talang!» — tilläggande saktare: «Jo,
söta fru Andersson, man tar blott litet finskafven sötmandel och
blandar uti, så ger det genast liksom en mandelsmak.»
«Nu är det din tur, söta Celestine», yttrade fröken, «var
så god.»
»Ack, var så god!» ljudade det som ett eko; ty sällskapet
ansåg för en pligt att höra på dottren i huset.
Celestine började genast.
Hennes röst var visst ej gigantisk, men, då man undantar en
lindrig läspning, behaglig och ren. Georg åtminstone tyckte att
hans örhinnor fingo en behaglig hvila.
De goda fruarna talade mindre, ty Celestines röst var ej stark
nog att öfverskyla deras ord, och således fick man temligen ostörd
afhöra de små visor hon hade att föredraga.
Det var med verklig mening Georg tackade Celestine för sången
— fröken Petronella hade han tackat blott derför att den tog slut.
Så sysselsatte sig sällskapet ända till dess supéen var serverad.
Georg fick sin plats bredvid Celestine.
Det är ganska svårt att bedöma en menniska i allmänhet vid
första anblicken, ännu svårare är att få reda på en flickas
egenskaper. Der ligger någonting i flickornas uppfostran, som öfvar
dem att vara annorlunda än de verkligen äro, som ger dem alla
vid första betraktande någonting enahanda — en blandning af
naivitet och blygsamhet, som liksom ett skal höljer deras verkliga
lynne. Emedlertid visste ej Georg denna lilla omständighet, ty
han hade gjort sina studier hemma, der Sigrid och Selina visade
sig ungefär sådana de verkligen voro.
Celestine vann derföre mycket i ynglingens ögon genom sitt
på en gång glada, lediga, men dock blygsamma sätt att vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
