- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
401

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter vanan gick man direkt från bordet efter hatten och tog
afsked, liksom för att på artigt sätt låta värdfolket förstå: «hade det
ej varit for matens skull, så skulle väl.hin onde sutit här så länge.»

«Låt oss se, herr baron», sade krigsrådinnan, «att herr baron
hädanefter anser vårt hus som sitt andra hem; här i staden finnas
icke många familjer att umgås uti, och om baron . . .»

Georg bugade sig och försäkrade, att han skulle begagna
tillfallet.

«Jag hoppas att baron ofta gör oss den äran», blef
krigsrådets ord; «var alltid välkommen i vår koja.»

När fänrikarne kommit ut på gatan, sade Winkler: «Ta mig
tusan, bror, står du icke högt i smöret; du kan ge dig f-n på, att
de ej så gästfritt inbjudit någon annan.»

»Säger du det?»

«Ja visst, det kan bli något af, ha ha!»

Georg liksom ryste, fastän tanken smickrade honom; men
Sigrids milda ögon tycktes skimra emot honom.

«Nej! nej!» blef derföre svaret.

<rJo jo, om rika fideikommissarien Georg von Dernath vill*ha
rika mamsell Millén, så är det ingen fråga. Lika trifves bäst med
lika. Om jag gifter mig någongång, så får jag väl lof att ta
någon fattig flicka; men det gör ingenting.»

Krigsrådet åter satt qvar i soffan och trummade med
fingrarne på kanten; hans fru sysslade med att tillse att bordsilfret
blef inlagdt i skänken. Celestine kom in.

«Hu huu!»

aFryser du, Celestine?»

«Ja, kan man väl annat, när man skall i en evighet stå der
ute i tamburen och vänta på den hjertans tråkiga Petronella von
Cleofas,_ innan hon får på sig alla schalar och kappor. Yet pappa,
hon hade tre schalar om halsen och en öfver håret, en liten
schalett om halsen dessutom och lappskor — ha ha ha! lappskor
redan nu. Men si hennes mor menade att hon hade ondt i bröstet,
stackars barn»

«Jaha. Nå, Celestine, hvad tyckte du om vårt främmande?»

«Winkler? Ah pappa, han var lika tråkig som vanligt, den
beskedliga menniskan.»

«J&ha; men den unge baronen?»

’ C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. VII. 26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free