- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
402

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Baron von Dernath? Åh jo.»

fflnte mer än åh jo?»

»Åh jo, han är rätt hygglig, naturligtvis litet landtlig af sig.»

«Men han ser bra ut.»

«Ah ja, inte ser han illa ut; han skall vara forlofvad med den
der ziguenarflickan, som rymde i fjol höst.»

»Åh nej, det är ej sant, det är bara en historia.»

»Emellertid säga alla menniskor det, och Petronella hade en hel
lång historia om huruledes flickan for i desperation deröfver, att gamle
baron satte sig till motvärn och ej ville tillåta mesalliansen.»

»Det är si så der med honom sjelf, emellertid är hon nu
borta och saken glömd . . .; men du skall veta att det ar en rik
pojke, Sigurdsnäs är en vacker possession och penningar dessutom;
baronen derute är en god hushållare.»

»Jaså.»

»Det är inte bara jaså det, min flicka, det är en stor
egendom och flere spann.»

«Spann? Åka de med spann?»

«Ja, det vackraste man kan se — isabellfargadp hästar med

flätade manar och stubbsvans.»

»Ah, så präktigt!»

«Och magnifika vagnar; ja, du skall tro att der lefves stort,
fastän indraget. Man säger dessutom, att den der gamle
amerikanske öfversten ämnar att testamentera denne gossen all sin
egendom, som ej lär vara obetydlig.» *

«Kan det vara så mycket det?»

»Åh, inte så betydligt, men ändå en samlad penning; den

kan unge fänriken en gång ge sin fastmo till nålpenningar.»

»Jo, det kan man säga! Sådana fänrikar är det ondt om.»

Nu inkom modren, och som krigsrådet aldrig riktigt
sympatiserat med henne, afbröt han samtalet.

Krigsrådet hade nemligen som ännu fattig karl fått sig en
förmögen hustru, och fastän han under kriget och sedan fortjenat
sig sjelf mycket, hade ändå hans hustru fått en vana att kalla
allting för mitt, och mer än engång låtit förstå, att hon medfört
hvad de egde. Detta var besvärligt för krigsrådet, och gjorde att
han blott när främmande kom agerade pére noble.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free