Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nå, och nu är vår fänrik introducerad», sade
öfverstelöjtnanten påföljande middag — »hygglig flicka, eller hur? Jo jo.
Krigsrådet har ett trefligt hus att bjuda på.»
ftOch von Dernath har en smula tur», skrattade Winkler,
“hygglig karl och baron sedan.»
Georg hade aldrig i sin lefnad förr än nu funnit titeln baron
betyda något annat än en tom titel; han liksom vaknade ur en
dröm och 9Ökte att tyda den.
Verlden har en drömbok, der betydelsen står på alla sådana
drömmar; till exempel: att en som slår ihjel mycket folk, betyder
en stor man; en som ensam blir rik och alla andra fattiga,
betyder en god ekonom; en som sjunger vissa psalmer, betyder
religiös, och att en som ej någonsin tänkt på ett lif efter detta,
utan blott läst utanlexor utan begrepp, betyder att ha en from
tro. Bland dessa drömmar stod också: «Baron» betyder en
menniska, som från födseln är bättre än andra menniskor. Han hade
aldrig trott på den drömmen.
Det modfällde honom ej så litet, då han märkte, att man i
allmänhet visade honom mera uppmärksamhet än t. ex. Winkler.
Kommersrådet Klenke tog alltid af sig hatten för Georg, men grep
blott i skygget då han mötte Winkler.
Georg fann således att han, endast som baron, utan att
någon kände honom, ändå var ett stycke bättre än Winkler, som
alla kände och värderade.
Emellertid blef han den lilla stadens lejon, och var på
bjudningar Öfverallt hos den högre societeten i det goda samhället.
Kommersrådet Klenke gjorde stor middag — man gjorde
alltid middagar hos Klenkes, emedan kommersrådet ville sofva på
sitt öra klockan nio. I femtio år hadé han fört denna diet, och
hade blifvit fetare och digrare med hvarje år.
Man kan vara öfvertygad, att en sådan middag hos Klenkes
var någonting ganska märkvärdigt.
Kommersrådet hade nemligen i huset en gammal förstekt
hushållerska, en pendant till mamsell Regina, men af äldre dato.
Det var hon, som stekte och kokte alla dessa rara rätter, som
stadens honoratiores förtärde, och ingen menniska talade om den
gamla stekta mamsellen, utom en och annan fru, som förargade
sig öfver Klenkes middagar och svarade sin man, när han, glad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
