Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna resa var en vigtig tilldragelse i det lilla huset, och
barnen voro i synnerhet beskäftiga med att göra fars restyg i ord-
ning och fodra upp gårdens tvenne renar, som i akjor skulle fora
dyrbarheterna till sin destinationsort.
Men ett Sr voro de i verkligen högtidlig spänning; ty far
hade beslutat att resa till marknaden, som hölls tjngu mil derifrån.
•Jag tror att far köper hem något grannt åt mor», yttrade
Annaj «jag tror att mor får något.»
«Åh, det måtte han väl inte tänka på», sade modren, som
förstod Annas mening. «Men kanske ni, barn, få något.»
«Tror mor det? . . . Hör du, Andersl Mor tror att far kö-
per något åt oss dernere på Gregori . . . Kors, hvad det måtte
vara roligt på Gregori, så mycket folk, många hundrade, säger
far, för si han har varit der nere, långt innan vi blefvo födda, för
si då var han dräng, han, i Storbola, der nere hos rike Anund.»
Anders, som satt ooh slöjdade träskedar, hvilket hörde till bi*
näringen, såg upp oeh småskrattade.
•Anna hon bespetsar sig på grannlåt, hon; jag undrar just
hvad hon vill ha, ett halsband eller en ring på lilla fingerstumpen.»
Annas lilla glad8 ansigte fick ett uttryck af missnöje.
«Åh, så Anders pratar 1 Inte vill jag ha något, jag som in*
gen nytta gör; annat är det med Anders, som sätter ut donor och
är en hel karl; ty du är tolf år, bevars, och jag bara tio; men
så . . .»
«Men så stickar du strumpor åt far», inföll Anders skalk*
aktigt, ffoch det är ändå ett hederligt göra för syster Anna.»
«Ni äro snälla barn, begge två», inföll modren, »blott ni lära
er edra lexor, men det går, gudnås, trögt.»
«Ja se, jag fär aldrig vara i fred för Anders», sade flickan.
«Nu får du inte se på mig, Anders, ty då blandar jag bort alltihop.»
En tystnad uppstod, ty Anna skulle läsa; men de qvicka blå
ögonen kunde ej fästa sig vid de krångliga bokstäfverna i boken.
Efter några ögonblick sade hon:
•Vet du, Anders, du har aldrig hört sagan om Ungsvanen.
Mormor talade om den många gånger, och jag har så ofta fun-
derat, om jag inte skulle kunna komma ihåg den; nu kom den
liksom flygande till mig.»
«Som en riktig ungsvan», inföll Anders, småskrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
