Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Du tappade ringen», sade ungsvanen till sin vän,* «nu ligger
den i sjöns djup, jag kan ej finna den.»
«Jag behöfver den icke, och icke min mor heller, ty just nu
sitter döden vid hennes säng och hjelper henne att utveckla de
sammanslagna vingarne.»
Men svan ungea försvann — och s vanorna flögo sin väg —
och kojan föll ner till stoft; men p& Svanavattnets botten ligger
der en gyllne ring, som man kan se då månen skiner, men som
ingen kan taga upp.»
«Hvad tyckes om den sagan? . . . Det vore något, om An-
ders kunde meta upp den ringen, då han drifver kring sjön; då
kunde vi bli rika och förnäma och inte vara bara stackare!»
o *
«Ah, barn, inte består lyckan i rikedom allena», sade modren.
«Ja, men det är allt bra roligt att vara rik och förnäm och
mäktig, och bra ledsamt att ingenting ha.»
Anders hade uppfattat sagan helt annorlunda än systern; han
småskrattade och sade: «Syster Anna är som träskeden.»
«Som träskeden! Är jag lik en träsked? Jo, det var qvickt.»
«Jo ser du, Anna, det var en gång en träsked » . .»
o Jag hör inte på’t, Anders.»
«Det gör också ingenting; men det var en gång en träsked,
som var så fin och nätt och vacker hon någonsin kunnat bli af
fint enträ med utskuret bladverk på skaftet. Man kunde aldrig
se något nättare än den vackra träskeden med sina ådror, flam-
mande mellan hvitt, gult och rödt, och alla berömde träskeden
och sade: ack, så vacker du är! Då blef träskeden högmodig, ty
högmodet hänger vid alla skapade ting och derföre kunna träske-
dar högmodas i sitt hjerta, ty deras hjerta sitter midt i deras
sm ala lif — i skaftet. Ack, tänkte träskeden, om jag ändå vpre
en silfversked, ty nu blir det ändå inga andra än pigor och drän-
gar, som skola handtera mig; men vore jag en silfversked, så kun-
de det hända att sjelfva kungen kunde äta med mig ur ett silfver-
fat fullt af risgrynsvälling . . . När jag är träsked, så blir det
ingenting annat än mjölgröt jag får blöta mig uti.
Men träskeden sade till sin matmor: «Kära fru, jag anser mig
for god att vara bara en simpel träsked, jag känner på mig, att
jag inte passar att vara i köket, utan att jag bör vara på stora
bordet . . . jag kan ej med pigor och drängar, de ha så plumpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
