Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han got bly in i det borrade hålet, det flöt genom hjertat och
stelnade derinne; men hon tålde äfven detta . . . allt för ärans
sknll.
Ändtligen var hon färdig och nyförsilfrad, och återkom i silf-
verkorgen.
Men na tog jungfrun henne för en riktig silfversked, och hon
skulle känt fröjd deröfver, om hon icke haft en blyklump i hjertat;
men den hindrade henne att vara glad öfver sin ära.
I flere år gick och gällde hon for en verklig silfversked, så
väl var hon försilfrad och så väl var tyngden afvägd; men mat-
modren dog*
Detta nästan gladde träskeden, ty matmodren var den enda,
som visste ätt bon var en träsked med silfver utanpå och bly inuti.
«Nu vet ingen annat än att jag är en silfversked», tänkte
bon; «nu är min ära befästad.» Men allt silfret såldes och skulle
omarbetas. Då den stackars träskeden såg smältugnen och visste
att hon skulle kastas ditin, blef hon förskräckt och begynte tala
vid de andra skedarne om det tyranni, som man öfvade mot den
stackars värnlösa . . . «Man skall bränna upp oss, man skall
tillintetgöra oss», sade hon.
<*Åh nej, de må gerna smälta oss», sade silfverskedarne, «vi
ha, gu’ nåde oss, en smula koppar i oss, som gerna må brännas
bort, sedan bli vi renare och bättre än vi vbro förut.»
Men träskeden var otröstlig, och då man ämnade kasta henne
i degeln, sade hon med darrande röst:
»Käre mästare! Visst är jag en silfversked, det förstås, och
det synes utanpå och kännes på tyngden också; men jag är ändå
ej af samma slags silfver som de andra, jag är af ett finare slag,
som ej tål elden, utan flyger bort i rök.»
«Är du qvicksilfver då?»
«Ja, qvicksilfver, ty jag är qvick utaf mig.»
.Åh, nej, du är inte qvicksilfver* men kanske af tenn.»
»Bevars, hur kan mästaren tänka så gement om mig!»
«Eller kanske bly?»
»Bly? Åh bevars, det måtte väl mästaren se att jag inte
ar bly.»
«Nå, jag skall se åt», sade mästaren och ville böja på skaf*
tet; men knack! det gick af och blykluitrpen föll derur*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
