Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldrar, huru ädla de voro, huru innerligt han älskade dem; men
ändå — ändå voro de ej för honom allt. Han kände ett inner-
ligt behof af själsharmoni, och trodde att han skulle funnit den,
om hans syster Emma lefvat; de hade mesta tycket af hvarandra.
Annette kände att ett småleende höll på att visa sig, att hon
till och med kunnat skratta åt salig syster Emma, som gjort gan-
ska klokt i att dö från denna verlden; men kamrerskans ansigte
var så allvarligt, ett skimmer af den frommaste tillförsigt och det
mest innerliga deltagande låg öfver hennes drag, så att Annette
helt beskedligt såg ner på sitt arbete. Hon till och med märkte
att mamma ville, att hon skulle deltaga i samtalet; och derföre
började hon att smått disputera med herr Svaning om själs*
harmonien.
«Jag vågar väl ej fråga», sade kanperskan högtidligt, för att
afbryta sin flickas motsägelser, «rjag vågar väl ej fråga hvad kung-
lig sekterns far är.»
«Åh ingenting, just ingenting . . . Ack, jag älskar den gub-
ben mer än mitt lifl . . . eljest så har han varit hofkamrer . . .
det vill säga, detta är en titel . . . han är eljest hvad man kallar
länsman, en enkel, flärdfri, ädel natur.»
«En ädel länsman», tänkte Annette. «0, så rörande!»
«Är ni ofta hemma?» frågade kamrerskan, som alldeles icke
gjerde betraktelse öfver länsmanskapet.
«Nej, verkligen icke, jag har ej varit hemma på flera år»,
blef svaret.
Det sanna var att kongl, sekreteraren icke var särdeles väl-
kommen hem, ty hans far, den ädle mannen, hade fått betala be-
tydligt för sin käre son och var för öfrigt en ganska sträf gubbe
och en förskräckelse så väl för sonen som för hvarenda torpare
och fattig stackare i hela distriktet. Gubbens flärdfrihet uttryckte
sig synnerligen derigenom, att han om qvällarna, om ej någon ut-
mätning eller annan förrättning hindrade honom, spelade bräde
med gästgifvaren på Lilla Finmålen om en toddy och berättade om
alla de gånger han klått sanningen ur «tjufvar och rackare».
Men kamrerskan föreställde sig ej den ädle gubben så, utan
som en gammal patriark med hvitt hår och ett par kärleksfulla,
allvarliga ögon, som fuktades af glädjetårar då han tänkte på sin
älskade s$p i Stockholm.
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. VIII. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
