Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visiten var naturligtvis så kort som möjligt.
«Men kan mamma verkligen med den der menniskan?» frå-
gade Annette. «Jag kan ej tåla honom.»
«Kära barn, det der låter alltför illa; han är en bildad men-
niska med ett godt hjerta, det kan man höra på honom.»
»Kan väl vara, mamma lilla, men ... i mitt tycke är han
odräglig.»
Kongl, sekreteraren Svaning var en af dessa, som ända från
skoltiden oupphörligen haft ett enda mål, det att arbeta sig upp.
Han var således en ganska flitig gosse, sparsam och ordentlig till
en ovanlig grad och således lärarnes exempel. När han kom till
akademien, gjorde han sig bekant i professorshusen och bivistade
alla kollegier noggrannt hos de af sina lärare, som lade vigt der-
vid, och arbetade flitigt och förtjenade goda betyg; men fick änna
bättre. Sedan han kommit in i verlden, fann han nödigt att um-
gås med folk och förstod också snart så mycket, att han gerna
var sedd vid förmännens spelbord. Då blef det ej frågan om att
spara, och det var först nu han egentligen ansträngde sin älskade
fader, som ej ville betala så mycket för sonens förnäma bekant-
skaper.
Det kommer dock en period för hvar och en, som vill upp,
då han måste gifta sig till penningar. Denna tidpunkt infaller,
då hans lycka börjar knyta sig i växten, det vill säga, när han
blifvit en vanlig person, som har sitt värde, men icke heller mera.
Då fortfar väl det förra förhållandet, men det vill ej gå längre,
utan börjar att stadna, liksom ett svänghjul, som allt emellanåt
måste sättas i fart, men deremellan går så jemnt, att man knappt
kan märka, huru det med hvarje ögonblick förlorar något af den
ursprungliga kraften.
Detta ögonblick var nu kommet för herr Svaning, ooh derföre
såg han sig om blanji landsens döttrar och lät gerna sin goda
vän «den all vetande» spela öfverlägsen, emedan detta smickrade den
beskedliga karlens lilla fåfånga — och detta stötte på intet vis
Svaning, som gerna lät kalla sig Pierro af kamraterna och spelade
rollen af lärjunge i den ädla umgängeskonsten, under det att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
