Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
danteri, utan denna odrägliga 9telhet, denna sorts ordentlighet,
som personer af slurfviga vanor stundom pålägga sig, och som
dras med det ohjelpliga felet att ej vara natur.
Men der var nätt, till och med prydligt, och ändå kunde man
ej neka att der var fullt af skräp, ty för att sy hattar och göra
blommor fordras lappar i mängd, och man vet hvad lappbylten
vill säga och huru dylika tyckas ensamt vara till för att bevisa,
att ordning i vissa fall är alldeles omöjlig.
Der sutto mor och dotter dagen i ända i trägen sysselsätt-
ning, ty de kunde ej förtjena mycket med sitt arbete; men de
kommo nästan aldrig ihåg, att de voro fattiga. Då qvartalshyran
skulle betalas, visst hade mamma då alltid penningar i sin lilla
byrå; om de skulle ha en smula fisk till söndagen, visst hade
mamma tillräckligt penningar i sin lilla svarta sammetsridikyl och
ändå en skilling att ge den, som bar hem den, till drickspenningar.
Der var visst ingen brist i det huset — det visste Gud bättre än
någon annan.
Dora var sjutton år, visst ej synnerligen vacker, men icke ful
heller, icke snillrik, men icke dum heller — och icke lärd, men
också ej okunnig; med ett ord, hon var en ganska vanlig flicka.
Dock, det var något ovanligt hos det folket, och det var de-
ras förnöjsamhet, som var desto mera underlig som kaptenskan
sett lyckligare dagar.
Hon var uppfödd, ej i ett rikt, men i ett förmöget hus.
Hennes far var en prest på landet och hon enda barnet; och så
mycket är säkert, att der var godt om Guds gåfvor i prestgården
och att farsgubben hade vackra hästar, fastän vagnen var en smula
skräpig, men det gjorde mindre, emedan han så sällan nyttjades.
Just detta hade förskaffat den tjocka berlinaren gikt i fjedrarne,
som knarrade vid hvarje knyck; ty vagnar bli liksom menniskorna
sjuka af för mycken stillhet.
Emellertid var gubben känd som tät, och således kom der
friare i parti-, och ändtligen blef det gamla prestfolket rent af
.tvunget att ställa till en bal om året för socknens ungdom; ty
deraf hade det vuxit upp en väldig skara, som voro jemnåriga
med dottern i huset.
Och så blef der dans och nöjen — och så kärleksqval och
suckar — och så blef far förargad på den der «slanthärflen», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
