Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom och ville ha hans dotter; men så tog prostinnan saken om
haud och släppte inte far förr, än ban hade gifvit de älskande sin
välsignelse!
Sedan blef der bröllop, och efter bröllopet bosättning, litet
penningar, men många moraler.
Ändtligen dog prosten och ett arf utföll. Prostinnan flyttade
till de unga. Löjtnanten arrenderade en gård; han förstod ej landt-
bruk, byggde ett präktigt tröskverk och nya lador, men fick ingen
säd att tröska och ingenting i ladorna; och när svärmor dog, be-
fans det att hon skrifvit på borgen, så att hela arfvet gick åt på
samma gång som dåvarande kaptenen begärdes och kom i kon-
kurstillstånd. Sedan tog han afsked och flyttade till Stockholm,
der han lefde af halfva sin pension och dog. Det är hela historien.
Det oaktadt hade kaptenskan för sin del en stor förmåga att
spara och hjelpa sig med litet; men under mannens lifstid var det,
som ordspråket säger, «ej värdt att ösa i med tésked, när en an-
nan öser ut med skopa».
De begge fruntimmerna voro fliten sjelf; men om lördag9-
qvällen röjdes allt bort, allt lade» in i sina lådor, det lilla rum-
met städades upp och gjordes i ordning för morgondagen, och om
det fans blommor, så visst hade Dora en krans deraf att fästa
kring pappas silhouette, som hängde midt öfver lilla pulpeten; ty
hur det var, höllo ändå mamma och. Dora af den gode slarfven, der
han sof i ro, och ärade hans minne, under ’det att deras få be-
kanta vid alla tillfällen försäkrade, att den aflidne störtat sin hu-
stru, och sitt barn i ett haf af elände. Det är ej så noga med
några tusen riksdaler, det är ej så noga ens med felen, blott man
håller af hvarandra; då går allt väl, huru illa det än synes gå,
och då växa kärleken och tillgifvenheten bättre på ruinerna af det
störtade välståndet, liksom murgröiian och violen bäst växa på
gruset af en fallen byggnad.
När söndagen kom, så var det en verklig hvilodag. Allt var
i ordning, så att den dagen skulle aflöpa med så litet arbete som
möjligt.
När dagen rann upp skyndade Dora i det lilla köket, som
med sitt förhänge passade till det hvartill det begagnades, nämli-
gen mottagningsrum för folk, sopa ej voro nog bekanta att slippa
in i arbetsrummet eller hade nog anspråk att vilja stiga in i för*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
