Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mammas outtömliga penninglåda blef tom, oaktadt allt Doras ar-
bete, allt hennes vakande och alla hennes böner.
«Du får ej vaka så mycket», sade modren, «du får éj bränna
lampan för länge på natten, du förstör dina ögon.»
Dora beklagade sig nu för första gången öfver fattigdomen.
«Hade jag haft ett eget rum, så hade jag åtminstone fått
vaka och arbeta; ty eljest ha vi intet och mamma måste ha bul-
jong.»
Der låg en hel mängd blommor färdiga, men den, som van-
ligen köpte dem, ville ej ha dem; ty de hade ej tagit favör. An-
dra hade infört en hel massa af så kallade franska blommor, för-
färdigade Gud vet hvar; men de gingo åt, ty man ville ha fran-
ska blommor, om än fulare än de svenska. Doras blommor hade
alltid det felet att vara hemgjorda, att vara förfärdigade af ett
fattigt barn, som hade en sjuk mor, och ej under en rik fabriks-
herres firma. Således var det ett Capital utan värde.
Då föll det Dora in att för första gången sjelf utbjuda sitt
fabrikat, och med tungt hjerta funderade hon på hvart hon skulle
gå. Hon kände ingen, ty med ingen umgicks det fattiga folket,
utom med en gammal fru, lika fattig som de sjelfva voro. Det
var tant Printzell, en gumma som nu lefde af ett sorts kapital,
hvars ränta ej ville räcka till och hvilken dessutom, som hon på-
stod, ej ordentligt utbetaltes af en hennes brorsdotters man.
Tant Printzell satt i sin lilla kammare, då Dora på söndags-
efteriniddageu med en liten korg under kappan trädde in till henne.
«Nå, se lilla Dora . . . hm, jag sitter här och lägger en liten
,patience . . . Hur mår mamma?»
«Gudi lof bättre.»
«Ja, jag lade just för att se hur det gick med henne; och
fastän det gick svårt i början, så löste han slutligen upp sig, och
det går alldeles som det vore bestäldt . . . Karin! Karin! har
du något i pannan? Ja, sitt hon ner, lilla Dora, och håll till
godo. Ja, herre min Gud, den tiden salig Printzell lefde, så hän-
de det mången gång, att han ha’de hem hela tre pund kaffe från
höstmarknaden. Det kunde annat räcka än en fjerdedel här och
en fjerdedel der. Men för allt det der har jag att tacka honom,
den elaka menniskan för; ställde han sig inte så sött . . . kom-
mer du, Karin? . . . ställde han sig inte så sött . ^ . ta äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
