Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koppar, Karin! . . . och kysste mig på handen och sade: ’Goda
älskade moster’, och jag var enfaldig . . . Men hvem kan se sin
nästa längre än till tänderna?»
Nu ändtligen var den gamlas monolog slut, och Dora boijade:
«Söta tanti Det står illa till der hemma.»
«Sä . . . hon sade ju att mamma var bättre, och egentligen
ir det väl ej annat än en sådan der vårbrytning och rosfeber,
som många menniskor få nu på våren. Det var, låt se, for tre
år se’n, så låg jag i tre veckor sjuk och mycket dålig, och dok-
torn gaf mig b& starka droppar, att de togo nt färgen på. min blå
schål och gjorde eldröda fläckar, så grufligt starkt; ja, hon skall
fä se schalen . . . Karin, ta in min ullschal! ... det var rik-
tigt stark medicin; men, Gudi lof, det gick väl. Han, menniskan,
som jag såg i Dagbladet, hade varit i Stockholm, men kom han
hit till sin moster, jo pytt! Nej bevars, han bodde på Freden
och åt frisk hummer för en riksdaler betan och lät sin moster
ligga. Sådana äro menniskorna; men man kan ej se dem längre
än till • . .»
Nu inträdde Karin med kaffet och prydd med den blå ull-
schalen, som ganska riktigt hade sina röda fläckar af den starka
medicinen, hvarom nu Dora fick en ny, mera utförlig och upply
sande berättelse.
«Det är visst inte godt kaffe; jag vet väl, Karin, att du inte
ger vår lilla Dora alltför dåligt.»
«Nej, söta tant, det är mycket godt. Men jag menade ej så,
att det var så farligt med mammas helsa, men med kassan.»
«Tala ej med mig om kassa», började fru Printzell.
“Nej, jag vill blott försöka att skaffa penningar.» Och nu
berättade hon sin plan att sjelf bjuda ut blommorna.
«Hm, jag vet ej till hvem du skall gå. Jo, tyst! . . . hm,
det måtte väl gå an . . . jo, till Millers flicka, den mamsellen,
som lefver i sus och dus och hvar dag kräsliga, hon behöfver nog
blommor. Underlig händelse med de der Millers; Karin vet hela
historien både utan och innan; för si, flickan är inte deras egent-
liga dotter, utan dotter till en djurförare eller konstmakare, som
åt brinnande blånor och spann sidenband ur munnen ... Var
det inte så, Karin?»
«Jo, lilla fru.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
