Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Jo, det var som jag sade, en konstmakare. Men det är väl
nu nödvändigt att bon gfir, Dora, och ser duktig ut och tar väl
betalt.»
Dora darrade som ett asplöf; det var något oförklarligt i den
räddsla hon hyste just för denna flicka, henne, som hon dsgligen
sett midt öfver gatan. Hon skulle gått hvar som helst, hellre än
dit. Men hvad var att göra? Der var hon åtminstone säker att
blott träffa fruntimmer, och dessutom hade hon ingen annan att
lyda och tro, än tant Printzell.
Hon blef ändtligen lös från tantens långa berättelse och gick
nedtryckt och sorgsen mera än någonsin. Så tung hade hon al-
drig känt sin lott; men det var nödvändigt, och hennes mor måste
ha hjelp, hvarhelst den måtte tagas.
Tyst smög hon upp för de med mattor belagda trapporna till
kamrerens våning två trappor upp; ty en trappa upp var uthyrdt,
derföre att kamreren ansåg det sundare att bo högre upp och hade
således valt den platsen sjelf.
Hon drog en djup suck och kände en ångest genombäfva hela
sin varelse; ändtligen knackade hon på.
«Stig in!» ljöd en karlröst.
Hon drog sig tillbaka; men dörren slogs upp och betjenten
stod framför henne och betraktade henne med näsvis förundran.
«Hvad vill mamsell?»
«Jag vill tala vid . . . vid mamsell Miller.»
«Derinne är societet, främmande, förstår mamsell; hon får
komma igen i morgon.»
Dora suckade.
I samma ögonblick kom en herre hastigt uppför trappan, gick
förbi flickan och mottogs af betjenten med ett artigt smålöje.
«Herr löjtnanten har varit länge väntad; kamreren har frågat
två gånger ... Ja, hon kan gå, mamsell, vi ha nu ej tid med
henne.»
Den unge mannen blef uppmärksam och behöfde ej mer än
kasta en blick på den arma flickan, för att märka den ångest,
som stod målad i hennes ansigte.
«Med hvem vill ni tala?» (rågade han vänligt.
Dora teg och ville gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
