Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men, mor, om jag nu skaffade er en beskedlig sonhustru,
som pysslade om gumman på ålderdomen och vore i Annas ställe,
så behöfdes ju inte resan.»
«Ja, Anna ,får jag likväl aldrig igen . . . hon var ändå mitt
b£rn; och hur det var . . . fast Gud välsigne far der han nu lig-
ger! . . . så blef det aldrig riktigt oss emellan, sedan han lät
flickan bli dernere.»
«Men det vai* ju till hennes egen lycka?»
«Ja, hvem ^et det . . . fast det trodde far, han ‘ gjorde det i
välmening han; men det Gud hafyer sammanfogat, skola menniskor-
na icke åtskilja; och om några äro sammanfogade, så är det föräldrar
och barn, så mycket vet jag, ty den flickan glömmer jag aldrig.»
«Ja men, mor, det der är ej rätt af er.»
«Ja, det vet jag inte, men det vet jag, att jag är barnets
mor, och Gud har icke förbjudit, att en mor håller af och saknar
sitt barn; dessutom så låter Gud menniskorna växa som örterna
på marken, och det är ej värdt att sätta en fremmande ymp på
ett gammalt träd; det sade jag Zackris många Herrans evinnerliga
gånger, och fastän han alltid slog det i vädret, så . . .ja, så gick
det honom många gånger till hjertat.»
«Det kunde jag aldrig förmärka.»
«Nej, det tror jag nog; men, ser du, det vet jag bättre.»
«Hur då, mor?»
crJo, sér du, natten innan han dog så satt jag i spiseln for
att hålla elden vid makt. Jag trodde att han sof; men då bad
han mig komma till sig. ’Jag får ingen ro’, sade han, ’om du
tycker att jag gjorde orätt att lemna flickan dernere . . . kanske
hon nu i högmod och öfverflöd förspiller sin eviga salighet; men,
mor, säg mig, du tror väl också att det var bäst som jag gjorde?*
Hvad skulle jag säga honom annat än trösteord ... ja, jag sade
honom, att jag trodde det så var Guds vilja, annars hade han ej
så lagat. Men Gud skall veta, det sade jag bara för att trösta
min gubbe. Var det orätt, så står han visBt ingen hård dom
derför; ty han menade väl, och Gud ser icke till utgången utan
till meningen.»
«Vi skola tänka på det, mor . . . vi skola tänka på den
saken; ty så får ni ej ligga och säga, mor, när ni en gång dör»,
sade Anders och klappade sin mor på axeln.
C. A, Wetterberghs Sandade Skrifter. VIII. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
