Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men så fingo de begge herrarne se en hop pojkar som lekte, en
hel klnnga. Då ropade de tillbaka flickan. ’Hit med knäcken!
Na skall man få se på roligt.1 Och så kastade den qne herrn till
henne en sedel . . . han såg ej på hur stor den var, men den var
värd tio gånger mer än knäckarne. — ’Se så, pojkar! Slåss om
hvem som får de flesta knäckarne!’ ropade han och sådde ut strut-
ungarne i hopen. De foro i en klunga och kommo i slagsmål,
och herrarne skrattade, så att de höllo på att förderfva sig.»
«Ja, de äro lättsinniga ibland, men godhjertade tillika.»
crOch sålunda, lilla fru kaptenska, skola vi försöka; det kan
nog vara någon herre, som vill roa sig med att ha ett sådant här
spektakel till sabel att visa för de andra herrarne.»
Sagdt och gjordt, och Löfstedt aflägsnade sig.
Andra dagen återkom han med några riksdaler, men med sa-
beln också.
«Inte förstår jag mig på’t», sade den hederlige Löfstedt, som
på det hela taget ej hade stora tankar om herrklassens välgören-
het. «Inte förstår jag mig på’t, men det var en herre som, så
snart han fick se sabeln och namnet, genast lemnade mig detta
här, men ville ej ha panten; han tror frun ändå, att hon betalar
. . .ja, det är dags sanning, och jag skulle aldrig trott det, om
jag inte sjelf just var den, som gick upp till honom . . . tänkte:
kan inte gå värre än att han kör mig på dörren, och det gör mig
hvarken sämre eller bättre . . . och så klef jag på.»
«Hvem var den ädle menniskan?» frågade kaptenskan.
«Hå jo, det var väl en officer, kan jag tro, fastän han då var
i morgonrock, men mustascher hade han och såg rätt hygglig ut.»
«Månn tro han kände oss?»
«Åh nej, det kan jag inte säga.»
«När löfvade Löfstedt att vi skulle betala? Löfstedt sade
väl en månad eller kanske sex veckor? Ty Gud vet, om innan
dess . . .»
«Ja, jag mins inte så noga, men det begrep han nog, att han
skulle få vänta, det förstås.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
