Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jo, min goda mamsell, om ni icke mins det, sä mins jag
det. Det var ni som så ädelmodigt köpte alla blommor vi hade
... Ni gjorde det för att hjelpa oss; och . . .»
«Nej, verkligen? Ja så, kanske till kostymbalen; löjtnant
Hjalmar kommer väl ihåg jemtlandsbruden ?» •
«Ni är ädel, som ej vill minnas er goda gerning, men så är
det; ni är ej öfvermodig, som de fleste Gud hjelpt ... Ni har
sjelf varit ett fattigt barn . . . Men, för Guds skull, hvad går
åt er ... ni bleknar.»
Annette bleknade också och hennes läppar darrade af rörelse;
hon tömde hastigt ett glas vatten.
«Tack, ädla mamsell Miller 1»
«Men bevars, min lilla Annette, du svimmar visst», yttrade
kamrerskan bekymrad; «kom, min flicka, och gå in till dig.»
Den goda gumman fattade flickan under armen och gick.
«Min lilla goda fru kaptenska», började kamreren, «det var
fagnande att göra er bekantskap, men då Annette är vår dotter
. . . vår egen dotter, och vi erkänna henne derför, så höra ej era
gamla historier egentligen hit.»
»Bästa herr kamrer 1 . . .»
«Ja, som sagdt är, de höra ej hit, emedan de måste uppröra
vårt barn. Om jag, till exempel, ville påminna er, min bästa fru
kaptenska . . .»
«Om hvad? Jag tror att jag ej skulle blekna för något eller
ta det så illa.»
Den beskedlige kamreren var nu blifven ond och sade: «Om
jag till exempel påminte er, min bästa fru kaptensk8, om er salige
herr man, som jag sett i fattigdom och elände ... en slarf med
sina affärer, dålig make . . .»
«Nej, herr kamrer, det var han aldrig», yttrade frun med vär-
dighet; men sådan han var, har det ej fallit mig in att ett ögon-
blick blygas för hpnom, ty det var min man, den som jag lofvat
kärlek i nöd och lust.»
Kaptenskan aflägsnade sig med en nigning.
«Är det ej ett näs vist folk, det der folket? För det att hen-
nes man var embetsman, tror hon sig till att säga oss sottiser.. .
Ar det ej fasligt, herr löjtnant, alldeles fasligt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
