Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja bevars, det var hon som behöfde penningarne, det var hon
det; men nu är hon frisk igen.»
Hjalmar trängde sig förbi den vänlige vedhuggaren, som tyck-
tes s& glad öfver att förnya bekantskapen, och inträdde.
En hastig rodnad flög öfver fru Bernhards bleka ansigte, dä
hon mottog en så sällsynt gäst, som en herre. Hon hade hört
Löfstedts ord och var förlägen om ämne.
Hjalmar förkortade dock hennes förlägenhet. Han ville, sade
han, skänka sin mor en hatt och hade fått höra att fru Bernhard
förfärdigade sådana med mycken smak.
aJag gör vanligen blott på beställning åt modehandlerskorna,
som låta mig sy», sade hon, «rmen jag skall försöka, så godt jag
förstår.»
Den ärade gästen hade blifvit införd i förmaket, så att Dora
ej fått se hvem det var.
«Ni vill kanske se. några prof», sade frun. «Dora», ropade
hon, «kom in med de tre hattarna, som hänga till höger.»
Några ögonblick derefter kom Dora, lastad med den lätta,
men voluminösa bördan.
Den arma flickan blef som en «droppande blod», då hon igen-
kände sin beskyddare. Hon slog ned ögonen och neg djupare än
vanligt; ty på något sätt skulle hon ändå bevisa sin tacksamhet.
Hjalmar låtsade om ingenting; han besåg hattarna och be-
ställde en.
Således hade han gjort en visit hos det fattiga folket och,
besynnerligt nog, han tyckte nästan bättre om det lilla snygga
förmaket der, än alla de präktiga rummen i kamrerens våning.
En fattig officer, och det var Hjalmar, har ifrån första ögon-
blicket en egen föreställning om mensklig lycksalighet och huslig
aällhet. Han kan nämligen aldrig tänka på en framtid (förutsatt
att han är vid ett landtregemente) utan att i fonden på den glän-
sande taflan se en rödfärgad karaktersbyggnad med utknutar efter
kongl, krigskollegii modell; det vill säga ett kaptensboställe. Der
är hans non plus ultra, hans yttersta mål — det högsta han kan
våga tänka sig. Och så i de små rummen en beskedlig fru kap-
tenska, aom sköter hushållet och är så innerligt glad, när hon får
komma fram till någon fest, som gifves under lägertideu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
