Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plump bondraenniska, som kommer hit, hela åttio milen, for att
helsa på den stackars flickan. Hon ville se henne innan hon dog,
och . . . min Gud, ni kan väl föreställa er . . . hvar skulle An-
nette börja och sluta med henne? Hon satte sig att hålla tal,
att hon alltid skulle ha Gud för ögonen, så att det alldeles lät
som om vi ej uppfostrat flickan så godt vi kunnat. Och Gud
skall veta, om moderskärlek och en mors välsignelse gör godt för
barnen, så har jag ärligt, innerligt och sannt älskat henne som
mitt eget barn, fastän jag i början ej riktigt gillade Millers in-
fall. Men hon har blifvit vårt barn och har slutit sig till oss så
varmt, så innerligt . . . Men nu kommer modren och håller vackra
tal. Naturligtvis kunde Annette ej tro annat än att modren ville
begagna sig af det välstånd hvari vi äro; och då det var nödvän-
digt att så snart som möjligt bli af med dem begge, både modren
och brodern, som är en lång, ganska hygglig bonddräng, för att
ej vara annat, så ville Annette ge gumman en liten summa pen-
ningar och bad henne ej omtala förhållandet. Det der var ju det
naturligaste i ver den.»
«Förlåt, min bästa kamrerska, det anser jag ej for det mest
naturliga i verlden», inföll Hjalmar.
«Hur då? Skulle hon väl fallit sin mor om halsen och tackat
henne ... för hvad? Men det skedde väl mera; gumman bör-
jade gråta och hålla väsen, och brodern skrattade bittert, tog sin
mor vid handen och sade: ’Anna! känner du igen träskeden?/ —
Och så gingo de.»
«Och Annette har ej återsett dem?»
«Nej, nej; men hon måste väl. Yi ha skickat bud till dem
att de skulle komma hit; men brödren har svarat, att Anna ej
hade längre till sin mor än hon till Annette . . . Och den stac-
kars flickan är förtviflad. Hvad skola vi göra? Om Miller visste
det här . . . men han är, Gud ske lof, ute på landet ... så
ginge det aldrig väl; han tål ej en antydning om annat, än att
Annette är vår verkliga dotter.»
»Besynnerligt; men hvad ligger det för ondt uti att ha en
fattig mor, äfven om hon är fattig på den form af bildning vi
anse för den bästa! Ja, äfven om mina föräldrar vore fallna va-
relser ... de äro dock mina föräldrar och det är min minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
