Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oaktadt allt detta var kamrerskan en hjertans god, till och
med ädel menniska, hvars egoism var s& öfverväxt med kärlek och
godhet, att hon sjelf allraminst anade att den lftg pä bottnen af
alla hennes uppoffringar för andra. Hennes fel var svaghet . . .
och svagheten måste man förlåta.
Kamreren fick nu del af den andra olyckan, som inom kort
tid timat, eller att Annettes fattiga mor verkligen, personligen
kommit, och det var således ej nog med kaptenskan Bernhards
olyckliga tacksägelse.
Kamreren blef ond, ty han var svag, och derföre blef han
alltid ond, så snart något hinder uppstod. Han åtog sig saken,
och huru han bedref den, så kom modren en afton till kamrerens
och fick en hel timma vara ensam i sällskap med sin dotter.
«Du har således inte glömt bort, inte alldeles glömt bort
mig Po sade gumman med ögonen tårfyllda och frågande.
«Nej, mor, nej, visst inte, mor lilla», blef Annettes svar, vta-
der det att hon förlägen plockade i en utdragen låda, «visst inte;
men mor kan väl förstå, att kamrerens inte tycka om . . .»
«Nej bevars, barnl inte vill jag hindra din lycka, de må
gerna förakta mig, endast du kunde vara lycklig och glad; men
det kan du inte, du föraktar ju inte din morP»
Annette kände sig rörd.
«Nej, nej, mor, jag föraktar er visst inte, nej, det gör jag
inte, nejl Nej, mor», hon fattade gummans hand, «nej, tro inte
det, mor, jag är inte så elak . . . det vore elakt af mig, nejl»
Modren qvarhöll den fina handen mellan sina torra fingrar,
smålog och nickade smått med hufvudet.
«Ja, jag visste väl det, Anders säger annat; men jag tror ho-
nom inte. Vet du, han säger att du är träskeden som ville vara
silfversked och derföre måste bära bly i hjertat . . . Känner du
något bly tynga ditt hjerta?»
Annette darrade.
«Nej, du känner det inte, barn; Anders har orätt.»
Flickan kände dock djupt sanningen af broderns omdöme.
Hon hade verkligen en blytyngd i hjertat, derföre att hon ej ville
erkänna, att hon var ett barn ur det glömda folket ... att hon
ville låna glansen af något, som ändå hade ett blott imaginärt
värde. Ty det är endast en föreställning att silfver är bättre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
