Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nog om gubben — Gudi lof, der rinner ingen droppa
af hans blod i henne9 ådror.
Det ar klart att hennes ovissa börd gifvit stoff till hundrade
olika historier. Några bland mina vänner, som eljest veta allt,
komma alltid i häftig disput, då de afbandla detta ämne, och bli
verkligen häftiga, orimliga; med ett ord, de veta ingenting. Ty
då man rätt och jemnt intet vet, så blir man «allrasomrasnast» —
förlåt att jag nyttjar en från bror lånad term.
Det är möjligt att hon är kokett; när jag tänker efter, lär
det så vara, ty jag observerade henne noga hela aftonen.
Det var nämligen på en soupé dansant hos presidenten K.,
hos hvilken jag gjort visit (han och min far hafva varit ungdoms-
bekanta) och blef bjuden.
Jag behöfde ej egentligen mina bekantas fingervisning för att
se, att hon smålog lika barnsligt godt åt andra som åt mig; men
ändå — är det der konst, så är det en himmelsk konst och borde
utgöra den första af alla de sköna konsterna. De skönas konster,
skulle det ej vara en skön konst?
Besynnerligt nog observerade jag en sak, som jag ej kan för-
klara. Hon smålog, som sagdt är, och var söt emot alla, utom
mot en; och detta var en löjtnant Hjalmar, bestämdt den skönaste
man der fans i hela samlingen, din egen ödmjuka tjenare inberäk-
nad. Jag har aldrig sett så ädelt manliga och tillika milda drag
som hos honom. Jag drack ett glas med honom; ty alla sade
att det var en dugtig karl, dugtig i sin tjenst, hederlig och älskad
kamrat — med ett ord, karlen är bra. Och just mot honom
amälog hon icke, utan såg tråkig ut, så tråkig hennes sköna ögon
ville tillåta henne vara. Äfven han hade ej detta stereotyp som
brukas; han såg god ut, men ej glad.
«Jag ger mig tusan på att Annette och Hjalmar äro förlof-
vade», hörde jag en röst,bakom mig hviska; det var en lång kongl,
sekter, som kallas «den allvetande», något annat namn hörde jag
ej på den magra figuren. Jag blef förargad på karlen — ty An-
nette får ej vara förlofvad, icke derföre att jag ämnar begära hen-
nes hand, utan derföre att bekantskapen derigenom förlorar hela
det pikanta.
En förlofvad flicka ... det finnes väl ingenting ledsammare,
förutsatt att hon är skön, qvick, hänförande; om hon än bibe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
