Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håller alla dessa egenskaper och man skulle bli betagen, öfver-
säll, i sjunde himmeln, så kommer der, hast du mir gesehen, en
figur emellan, som kallar henne du och blandar sig i samtalet,
alldeles som om man behöfde honom der; om hon åter ar af det
slaget, som slår sig från verlden, sedan hon fått sin utvalde, sfi
står man der och pressar fram den ena artigheten efter den andra
och försöker vara så intressant man har råd och lägenhet att vara
— skönheten småler, men det är ej åt hvad man sagt, hon ser
himmelsk ut och — tänker på huru vackra trymåer hon skall ha
i sina rum och på huru hon skall ta emot pappa och mamma och
alldeles förtjusa dem med sin klokhet som fru. Nej, hon är ej
förlofvad, det är gifvet; hon hade då förlorat hälften af sitt värde.
Nå, hvad heter den der klenoden P Jag tror jag glömt säga
dig det. Jo, jag sätter våra namn tillsammans . Hon heter
lika bestämdt Annette Miller, som jag heter
Conrad M.
Stockholm i Februari 18 . .
Mot förmodan har du läst mitt förra bref; orsaken var tyd-
lig, det var yrväder när posten kom och kära bror måste således
vara vackert inne.
Jag önskar att det nu också måtte vara yrväder; ty jag har
märkeliga ting att berätta.
Jag har varit bjuden hos Millers och der var ej Hjalmar, så-
ledes äro de ej förlofvade. Jag är bekant med Hjalmar och har
så der händelsevis nämnt Annette Miller; men den karlen är mig
en klok karl eller också intresserar ämnet honom alldeles icke.
Jag tror det senare, och deraf kan jag finna orsaken hvarföre hon
var så kall. Hon kände nog på sig hon, att det lika litet lönade
mödan att småle mot honom, som att småle åt Gustaf den förste
på Riddarhustorget.
Jag är nu bekant hos Millers och vill bekänna sanningen.
Jag älskar flickan oändligt; men gifta mig med henne — nej det
kunde aldrig falla mig in. Hon är förtrollande; men det är nå-
got, som dock stöter mig tillbaka, oaktadt all min derfarenhet —
jag vet ej hvad. Der finnes någonting alldagligt hos henne, nå-
got stöpt, något hvaraf man ser tusende lika aftryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
