- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
71

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag kan ej beskrifva min känsla annorlunda än genom en
liknelse.

En menniska skall vara originalbilden af sig sjelf, en och
hvar skall vara liksom den bild konstnären framtrollar ur mar-
morn, ett helt för sig. Men de flesta äro dock blott copior, sta-
tuetter i sévesporslin eller terra cotta. Så förefaller Annette mig
vid närmare pröfning. Vill jag ha ett dockskåp, så är en dylik
bild någonting alldeles präktigt att sätta öfverst; men jag vill ha
en bild, som jag med hvarje dag kan beundra mera, hos hvilken
jag finner allt flera förträffligheter — och ej ett ihåligt skal, som
hvarken trotsar ett fall eller tiden.

Annette Miller är intressant som en julkalender — rolig att
ögna igenom; men ej mera. Huru man bläddrar i hennes förråd
af känslor och tankar, återfinner man gamla bekantskaper; ord-
vändningar, idéer, som äro bra, men omsagda tusende gånger,
fastän de nu få en annan klang, då hon uttalar dem med sin
mjuka, böjliga modulation i rösten och beledsagar dem med en
blick — *ett konungarike värd».

Emellertid är jag nu för ankar der och besöker dem ganska
ofta. Man är utmärkt artig mot mig, och jag och Annette ha
liksom gjort en tyst öfverenskommelse att roa oss åt en beskedlig
assessor, som jag lika säkert återfinner der som klädhängaren i
tamburen.

Den beskedlige mannen är emellertid mammas favorit, en liten
person, som är putslustig att påse, fastän han skall ha godt huf-
vud och mycken duglighet, säger min morbror presidenten B.

Men vet du huru sådana der gamla embetsmän bedömma
menniskor: de betrakta dem alldeles som ting och tala aldrig om
annat än deras användbarhet, liksom ej just de största och ädlaste
af våra snillen varit oanvändbara nästan till allting. Jag ville just
sett huru Mozart skulle slagit sig ut som notarie vid brottmåls-
protokollet i en hofrätt eller Qöthe som kammarskrifvare. Att
Schiller slog sig eländigt ut som regementskirurg, det vet hela
verlden. Således är ej användbarheten någonting i mina ögon,
fastän den är nödvändig.

De användbara menniskorna äro samhällets grässlag; men om
jag just vill ha något naturens stumma barn till min älskling,
nåra mig, i mitt fönster, så tar jag hellre en nerium eller en mosr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free