Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ros, fastän ingen af dem duger hvarken att äta eller förarbeta ens
till en nystpinne, och flyttar väl ej in ett stånd timotej eller knyt-
hafra. Mannen må vara så användbar som helst, men jag hjelper
Annette — och vi ha rätt roligt.
Det som förargar mig är att han är pappas och mammas
favorit. Jag är öfvertygad att de gerna skulle se Annette förenad
med honom, den trogne vännen, som alltid sitter i en emma vid
soffan och talar filosofi med mamma, så att det är lust och glädje.
Karlen har bestämdt läst Heinroths Ortobiotik, så grannt talar
han, och mamma hör på som om det vore en Guds engel. Men
Annette blandar sig i samtalet och blandar om korten för gunstig
herrn, så att han till slut ej vet hvar han är hemma, och sedan
hon drifvit djuret ur idet, så börjar jag att drifva skall; ty jag
har också läst boken och svänger omkring mig med ord, så att
man förskräcks för min lärdom.
Men ser du: min fromhet, den beundrar man ej; ty mamma
tycker att det är riktigt synd om den stackars assessorn, då han
får svårt att reda sig ur det dygdenät, som vi snott omkring
honom.
Då han börjat väga menniskans känslor på granvigt och vill
afgöra hvilket som är rätt eller orätt, ha vi alltid en hop fina
distinktioner färdiga och klyfva moral-smulan sönder till atomer,
som hvar för sig sedan måste vägas. Han är i samma belägenhet
som då en pojke köpt bär i mössan och får en puff af en annan,
så att innehållet kastas omkring på marken. Så kommer han till
mamma med ett helt qvarter de allrasomsötaste och fullmogna
maximer, så att det vattnas i munnen — och hela anrättningen
skulle smaka bra och vara afgjord inom några ögonblick — men
då puffa vi till och tvinga den stackars menniskan att plocka upp
förrådet bit för bit och pröfva hvarje på guldvåg. Detta är ändå
ett nöje.
Med ett ord, flickan är rolig, en verkligen rolig varelse, fastän
hon efter all anledning är en statyett af sévres-porslin, ihålig,
hård, kall, men ändå blott en afgjutning.
Stockholm i Mars 18 . . .
Således, min bror, börjar du att observera mina bref — det
smickrar mig, och att besvara dem — det gläder mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
