- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
80

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hign — denna frånvaro af all farhåga for både grefve M. oeh de
öfriga fjärilarne, som omfladdrade hans flicka . .

«Jag begriper honom icke», sade hon för sig sjelf; «jag kan

ej utstudera hans egentliga karakter. Ar detta lugn naturligt,

eller är det tillgjordt?

«Kanske dock att han blott tog ett ämne, för att få reda på

huru mycken makt han hade öfver mig. Hela samtalet kunde vara

ett experiment.»

Denna tanke öfverväldigade henne alltmer hon tänkte derpå.
Hon tyckte sig finna, att hon gjort orätt mot sig sjelf — att
äfven hon egde rättighet att pröfva honom — att se honom svag.
Då ville hon falla honom om halsen och säga: Gud ske lof. du
är ej starkare, ej ädlare och bättre än jag . . . Eljest vete Gud
huru det skulle gå för oss.

«Men», återtog hon, sedan hon länge Öfvertänkt ämnet, «men
jag har verkligen ej tid att tänka på detta nu. Min roll, min
roll I Man skall ju minnas allting bättre då man läser om afto-
nen tills man somnar, och så genast, när man vaknar, upprepar
lexan.

«Det skall ändå bli en kuriös situation för min kära Hjalmar,
att se mig och grefve M. tala kärlek med hvarandra. Om jag
vore i hans ställe, skulle jag bli litet orolig. Men han . . . Nej
bevars, jag är öfvertygad att det ej skall röra honom det allra-
minsta — ej det allraminsta, blott han får mig och mina penn .. .

«Fy, Annette! Hvarifrån kom den tanken? . . . den liksom
dykade upp ur själen från underjorden. Nej, nej! der är han
oskyldig; oegennyttigare än han kan ingen vara.

«Ack! om jäg ändå vore fattig, då kunde ej en så mörk
tanke springa upp i min själ; nu kommer den att plåga mig be-
ständigt. Han är fattig, jag rik . . . Stackars, stackars arma
Annette, som ej vet hvad du skall tänka, som älskar så mycket
och som beständigt ser ett spöke stå emellan oss begge.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free