Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men han har sin mor i lifvet, och hon är både för stolt,
for klok och for rik att tillåta något dylikt; dessutom så är anga
grefven ganska förståndig.»
«Han dansade med begge mina flickor på sista Amaranten.
Han har varit kadettkamrat med vår son.»
«Jaså. Nå, hvad sade de söta flickorna?»
«Åh jo, han var en ganska artig och intressant ung man.»
«Men besynnerligt nog, der se vi löjtnant Hjalmar . . . Att
ej han är med om festen som medspelande? Ty här lär gifvas en
pjes, kallad «Den första Kärleken», i afton, och då . . .»
»Det är som jag sade: Hjalmar har inga planer här i huset.
Dessutom så lär väl dottren här se högre upp.»
«Ja», tilla.de rådinnan, «det var skada att drottning Christina
hindrades att utnämna furstar, ty då . . .»
«Men assessor Svaning saknas.»
«Åh, han är geheimeminister och skall troligen spela älskare.»
«Nej, det måtte väl grefve M. bli.»
»Grefve M.! Det vore verkligen en stor artighet af honom.»
Nu inträdde kamreren, som nyss hemkommit från sin utfart
och i hast fått på sig den svarta fracken.
Den gamle mannen bugade åt alla sidor, ty alla skyndade
att lyckönska honom på hans födelsedag och försäkra, huru rörd
man var att se honom rask som en yngling.
Knappt hade detta oväsen tagit slut, förrän dörrarna till ett
inre rum slogos upp, och der afsjöngs en kör, som rörde kam-
reren till tårar. Verserna voro författade af assessor Svaning, som
kunde allting, och voro alldeles späckade med smicker öfver kam-
reren. Man skulle nästan trott, att verlden någon gång hållit på
att förgås och blifvit räddad af kamrer Miller, att tronen och al-
taret varit i fara att störtas och blifvit ånyo befästafc honom;
med ett ord, kamreren torkade sig i ögonen med sin röda sllfcta-
näsdak och sade till sina grannar:
«Det är för mycket, det är för mycket!» hvilket just ingen
disputerade.
Efter denna herrlighet föU ett förhänge, ett fortepiano lät
höra sig och, sedan en sonat slutat, började «Den första Kär-
leken», som drog ut i tre aktér, fastän den i lifvet vanligen spelas
ut i en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
