- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
85

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon ville se, om ej Hjalmar skulle visa något missnöje —
om han verkligen ansåg sig så omistlig, som hans lugn tycktes
bevisa.

Sedan pjesen var slut, blef sällskapet blandadt om hvartannat.
Man fick nu veta, att assessorn varit sufflör och suttit bakom ena
dörren med pjesen framför Big; de öfrige hade alla visat sig, och
som kostymerna voro de vanliga, så bibehöllos de.

Annettes var dock ej alldeles vanlig, men den klädde henne
förträffligt, var dyrbar och smakfull; men detta blef också ett rikt
ämne för fruarnas anmärkningar i tysthet.

Annette tycktes ej drömma om något sådant; hon var dock
ännu temligen oerfaren om verldens domar, hon var ännu ett barn
och sväfvade fram utan att tänka på att der kunde ligga en af-
grund for hennes fot. Hon tänkte endast på Hjalmar och kastade
då och då en skälmsk blick till honom, under det hon, utan att
som förut dröja med svaret, samtalade med den unga grefven.

Äfven med Hjalmar dansade hon, men kunde ej finna att han
på något sätt blifvit stött eller var ur sin vanliga lugna och glada
sinnesstämning.

«Det är ändå besynnerligt, när jag visar grefve M. så tydligt
företräde. Antingen är han af is eller kan han förställa sig, eller
anser han mig så svag, att han när som helst åter kan tvinga mig
att älska sig.»

Alla dessa föreställningar plågade henne, och hon blef fast i
sitt beslut att förödmjuka sin stolte riddare.

Aftonen gick; och så mycket vann hon, att Hjalmar, då han
återkom hem, hviskade:

•Qvinnan är ändå den underligaste varelse.»

Halm på gatan.

«Mamma, der ligger halm på gatan; *jag kunde ej begripa
hur det kom sig att det lät, som om hvaije vagn stannat här
bortnas, men när jag ser efter» så har man bredt ut ett tjockt
lager halm öfver hela gatan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free