Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Tror kaptenskan», sade Löfstedt, «att jag glömt det . . .
nej, det skall Gud veta, den döddoktorn han gick till mig hvar
dag, och han skaffa’ mig mat och drieka, och han gaf gubben
Löfstedt litet till kläder, då jag blef så att jag kunde gå och
hampa uppe; och så trösta’ han mig, fast han var snål om orde-
na; men hvart ord var guld värdt. Men jag står och pratar och
vet aldrig att gå.»
«Således kamreren der midt öfver», sade kaptenskan, sedan
Löfstedt gått; «således sorg i det huset. Förlidet år var det vår
ordning; men Gud gjorde allt godt igen; ^u är det deras . . .
Gud hjelpe äfven dem!»
Mot middagen refsades halmen från gatan. Löfstedts spådom
hade slagit in; kamreren hörde ej mera allt verldens buller.
Dagen derefter kon^ Millers prydlige betjent upp till kapten-
skan och bad henne och hennes dotter att, så snart sig göra lät,
komma öfver; ty man behöfde hjelp vid alla de utstofferingar som
skola ske i ett sorgehus, dessa många bruk, som ha den nyttan
med sig att rycka uppmärksamheten till sig och skingra sorgens
bittra stunder.
De voro genast fördiga.
När de kommo dit upp, visades de in i ett rum, der rådin-
nan (vi känna henne förut) mötte dem.
«Välkomna! Jag har fått i uppdrag att bedja er biträda vid
de anstalter, som behöfvas för begrafningen. Jag vet ej orsaken,
ty eljest hade väl en tapetserare bättre kunnat kläda stolar och
soffor med damast än några fruntimmer.»
Hon aflägsnade sig och efter några ögonblick blefvo de in-
släppta i ett halfmörkt rum, ty lakanen för fönstren spridde blott
halfdager derinne. De funno der kamrerskan och Annette.
Begge voro på det högsta upprörda, i synnerhet flickan, som
stum och utan att tala såg ner rätt framför sig. Ändtligen kasta-
de hon en blick på de inträdande, vinkade åt Dora och räckte
henne stillatigande handen.
Dora neg;’ hon visste ej hvad hon skulle göra:
Rådinnan hade aflägsnat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
