Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Dn behandlar mig nu som ett barn, sade jag, och förut som
en handelsvara. Du känner kärlek i ditt hjerta . . . Huru minga
tusen riksdaler vill du ha, så att jag må slippa se en för-
rädare P
•Hjalmar blef likblek ... Jag förskräcktes for honom. Hans
eljest så milda ögon brunno, hans hvita läppar darrade, han rag»
lade tillbaka. Ändtligen fattade han sig, grep min hand kramp-
aktigt och sade: ’Annette, det ar då slut för evigt — jag kan ej
göra dig fattig . . .*
«Jag hade lutat mitt hufvud mot soffkanten. När jag åter
såg upp, var Hjalmar borta och lampan stod der ensam och lyste
upp det ängsliga rummet.
•Några dagar derefter hade han rest bort, och ej långt
derefter sjuknade min far. Jag hade ej omtalat händelsen för
någon.
«Och min far, min gode ädle far, välsignade oss i sin sista
stund.»
•Men», började Dora, «om jag vore som du, fastän jag för-
står ej saken rätt, så skrefve jag till Hjalmar och både honom
vackert om förlåtelse . . . han måtte väl inte vara af sten.»
•Nej, nej! Det kan jag inte.»
•Du är för stolt, Annette; men du har burit dig bra dumt
åt, och då . . .»
«Då bör man bedja om förlåtelse.»
«Ja, falla vackert till fota. Du kan inte tro, huru det sma-
kar väl, att ha bekännt sitt fel. Då kommer Hjalmar tillbaka, ja»
det gör han, och så är allt godt igen.»
•Tror du detP»
•Ja, det tror jag, ja, verkligen, om Hjalmar är en så heder-
lig menniska, som jag föreställer mig honom.»
Dora fortfor att lugna och trösta, och det lyckades; men An-
nette nästan dyrkade sin nya vän; ty endast hon kunde så trösta,
så ärligt och barnsligt öppet finna en väg, som blott ett barn
kan finna.
•Det är ändå vår tröst i lif och död att vi återse hvarandra»»
yttrade assessor Svaning till kamrerskan. «Det kommer en tid för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
