Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nå se Dora lilla! Hora mår hennes mor?» frågade gumman
fryntligt. «Vet du, här sitter nu en herre, som säger att Ekeqvist
är en hederlig karl och ej vill mig något ondt.»
Fresenteringen försiggick på öfligt sätt.
«Det är fasligt, barn, hvad det nu är sött med kamrerens
deruppe, och ändå glömmer du inte gamla tant Printzell. Nå,
skall flickan gifta sig?»
«Det vet jag ej, lilla tant, och tror knappt.»
«Herre Gud, hvad hon är lycklig, som sitter så i öfverflöd!
Yet herr Fredriksson, det är en fattig mans dotter från Lappland,
som de tagit upp för eget.»
«Nej, från Norrland», rättade Dora.
«Åh ja, barn, det kommer på ett ut; men likagodt, hon följde
med en djurförare, ja, Karin kan hela historien.»
«Nej, tant lilla, hon är ifrån ett ställe, som heter Svana-
vattnet.»
«Det ligger», inföll Fredriksson, «i samma pastorat, der min
far är komminister.»
«Känner ni Svanavattnet och de gamla der?» frågade Dora
lifligt.
«Jag har ej sett Svanavattnet mer an en gång; det var för
två år sedan. Jag och några andra ströfvade omkring i Qellen
för att botanisera. Vi kommo då en vacker sommardag fram till
en stilla sjö, som låg under Qellet; vi trodde oss i vilda skogen,
långt från alla menniskoboningar, då min uppmärksamhet väcktes
af ett ljud, som återkom så reguliert att det ej kunde härledas
från någon fors i skogen. Slutligen märkte vi, att det var det
entoniga slåendet i en väfstol.»
«Ack, tala mera, och ni . . .»
«Vi fortsatte, ledde af ljudet, vår vandring och fingo vid sjöns
andra ända, i en vik, se ett litet grått hus. Några kor betade i
björkängen oeh några får hoppade på klipporna upp och ner. När
vi inträdde i stugan, funno vi der en ung qvinna sittande i väf-
stolen och en gumma sysselsatt att spola.»
«Ack, det var Annettes mor . . . och kanske hennes brors
hustru.»
«Vi voro der blott några minuter, drucko mjölk och gingo;
det är hela min lilla resbeskrifning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
