Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, goda Annette, så är det icke. Men, Gudi lof, du be-
höfver ej sörja, ban är dig ovärdig, han är en nedrig, falsk men-
niska, som krossat din lycka och kanske skrattar deråt.»
«Hvad säger du? Hvad är det?» frågade Annette och sprang
upp. «Du ser alldeles förändrad ut.»
»Ja, Annette, jag kokar af raseri», sade den goda Dora,
hvars milda anletsdrag ej voro i stånd att uttrycka vrede, men
blott en pinande tryckning på hjertat. «Om jag ändå kunde
gråta», sade bon alltmera häftig och stampande med den lilla
foten. «Nej, Annette, jag kan inte gråta.»
«Men, Dora, hvad är det då?»
Dora ansåg detta vara enda sättet att bryta en känsla, som
hon märkte hvarje dag tärde på hennes väns sinne. Hon om-
talade allt.
Berättelsen var slut; men Annette satt ännu och liksom lyssnade.
«Nu är det slut», sade Dora flämtande.
«Ja, det är slut, blott jag trodde historien. Jag tviflar på
den, jag skall fråga Hjalmar sjelf.»
«Fråga honom? honom, så att han skall visa ditt bref och
kanske skratta åt den efterhängsna mamsellen, han som, du aer
sjelf, förseglat detta bref med sin svågers sigill? Kanske den
glade grefven och han sjelf skrattat rätt godt åt dig; jag tror
den menniskan om allt.»
Goda menniskor, som tro ingen om ondt, öfvergå ofta till
motsatsen och tro allt ondt om en menniska; de följa troget bi-
belns ord: «Den som bryter ett af mina bud, bryter dem alla.»
Annette kunde, oaktadt den djupt kränkande misstanke hon
kände, ej underlåta att småle åt den beskedliga Doras häftighet.
Ännu ville hon tvifla.
Kamrerskan kom nu in, och samtalet förstummades på en gång.
((Hvarföre nu så tyst?» sade den goda frun. «Lilla Dora ta-
lade nysfi så högt, och du, Annette, ser så olycksbådande ut;
kan*ke vet du . . .»
«Ja, vi veta allt; Hjalmar är en usél vaTelse», sade. Dora,
som ej förmådde hålla sin tunga; «är det ej så?»
«Jo, det är som jag alltid trott, Hjalmar är en dålig men-
niska», sade kamrerskan; «men, GudQof, detta skall också ge An-
nette kraft att glömma den nedrige.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>