Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bekännelserna.
När Dora en morgon kom in till sin vän, satt denna som
vanligt sysselsatt med sitt arbete. Annette hade blifvit en annan
menniska; ty hon hade nu lärt sig det rätta sättet att döda tiden
— att få den att fly. Tiden hatar allt arbete, sjelf kryper den
fram i den sysslolöses salar, smyger sig snäcklikt öfver de sam-
metslena mattorna och sätter sig helt beskedligt i sofforna; den
rör sig knappt, utan töjer ut dagen till en evighet. Men om han
märker att någon arbetar och gör det med lust, får han brådtom,
och hos en sådan hör man också beständigt: jag kan ej begripa
hvart tiden tar vägen.
Bå var nu förhållandet med Annette, hon visste ej riktigt
kvart tiden tog vägen, han flöt hastigt undan för arbetet, som
äfven döfvade den beklämning, som hennes olycka, hennes sam-
vetsförebråelser förorsakade henne.
Annette nickade åt sin vän.
«Om det ej varit så kallt i går afton, så hade jag gått öfver
till er. Hade ni kalas?»
«Nej, nej, hur kan du tro det?» frågade Dora och rodnade.
<rJo, eer du, der stodo två ljus på bordet emellan fönsterna,
och två på det, som står framför soffan, det såg jag ganska väl
genom era blårutiga rullgardiner.»
«Jaha, jaha, mamma hade tändt på så många ljus ... det
var hon.»
«Nå, sutto ni der då och roade er att se på huru de brunno ?»
«Nej, men der var främmande hos mamma, en ung karl, som
ar son till en af mammas ungdomsvänner.»
«Hvem ?»
«Jo, ser du, det är densamme Fredriksson, som jag förut
nämnt.»
Annette kunde ej låta bli att skratta, ty den stackars flickan
var röd som en pion.
Annette betraktade henne och småskrattade: det der var ändå
n&got riktigt roligt. — Den stackars Dora hade nämligen, då
C. A, Wetterberghs Samlade Skrifter. VIII. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
