Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Nej, nej», hviskade Annette; «jag kan ej somna.»
•Nå, dft gör jag ingen skada. Vet da, här i tidningen stftr
något som ror dig.»
Annette tycktes alldeles lugn.
«Något aom rör dig nära. Fröken Constance von M. är nu
vigd med kaptenen och kammarherren von B. Således var Hjal-
mars förlofning en dikt.»
Annettes ögon blefvo för ett ögonblick lifligare.
•Säg om det der; du misstar dig inteP»
•Nej, nejl Vid Gud, så är det!»
«Säg om det der, säg om det många gånger», hviskade Annette
och tillslöt ögonen.
•Hjalmar är ej gift, har ej varit forlofvad, ty den han skulle
ha, är nu gift med en annan.»
Mellan den sjukas slutna ögonlock perlade fram några tårar,
som sakta runno ner öfver kinden.
«Hjalmqr är fri . . . Han skall bli din, blott du lefver»,
fortfor Dora att hviska.
Annettes drag blefvo lugna, den spänning, som alltid anlets-
dragen hos en sjuk förråda, detta yttre tecken på en inre kamp,
försvann småningom, och snart slumrade hon lngnt och stilla och
smålog emellanåt, liksom glada drömmar lekt för hennes inbillning.
De föresväfvade henne också ganska säkert.
8jälen, sjelf frisk, förmådde att laga upp hyddan, som hållit
på att ramla, och Annette föll i en lugn djup sömn, utan drpm-
mar, utan medvetande, en sömn, som skulle rädda henne.
Det var sent om qvällen, då hon, till sin mors och Doras
förvåning, på en gång satte sig upp och såg sig omkring med
ett par ögon, som strålade af glädje.
«Jag måtte visst ha drömt», sade hon sakta och kastade till-
baka lockarne från den hvita pannan, «jag har visst drömt . . .
räck mig då inte; men jag drömde att Hjalmar var oskyldig . . .
att han är herrlig, ädel, upphöjd öfver alla låga beräkningar, öfver
alla öden, så som en redlig man kan vara.»
•Nej, det är ingen dröm, goda Annette», svarade Dora, oak-
tadt en blick från kamrerskan, som ej tyckte om den nya vänd-
ning saken tagit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
