Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Således ingen dröm . . . verklighet, sanning! Ack, låt mig
omfamna er», sade Annette och sträckte ut armarne. «Ack, jag
är så lycklig, så lycklig ... Nu blir jag frisk, nu blir allt
godt igen.»
«Du får ej matta ut dig, barn», yttrade modren bekymrad.
«Tyst nu och hvila, har doktorn sagt.»
ccDoktorn! Ack, mamma! Han vet icke hvad som brännt
på själen, han hade intet medel, han vet icke hur det går till i
själens strängaspel. Hur det kommer sig att det ger dissonanser,
det kan man förstå, men hur det stämmer sig igen af sig sjelf
och klingar friskt och rent, det förstår ingen.»
«Tyst, goda barn,’ tala ej så mycket.»
Annette lade sig åter ner och tystnade, men hon såg om-
kring så gladt, så saligt.
Det var denna lätthet, denna herrliga känsla af helsa, som
en sjukling känner, då febern brutit sig, denna pånyttfödelse, som
för Annette var lika mycket andlig som lekamlig.
Bekymmer.
Assessorn fick ännu aldrig komma in till Annette, fastän hon
började gå uppe. Likt ett barn, som lär sig gå, stödde hon sig
mot möblerna, och vågade sig ej ut på golfvet, men hon log, då
hon höll på att snafva, och gladde sig innerligt, då hon lyckades
att leta sig fram till fönstret, för att kunna nicka till kaptenskan,
som skickat henne blommor, hvilka Löfstedt hemtat hos en träd-
gårdsmästare på Söder.
Men i samma mån Annette blef bättre, i samma mån tycktes
kamrerskans första glädje sjunka och förbytas i oro. Hon var ej
så mycket inne hos Annette som förut, men något ledsamt måtte
hindret vara, ty den goda modren hade ej ett ögonblicks ro, då
hon kom.
Assessorn gick ut och in i huset, och äfven han såg orolig
ut. Det tycktes som hans oro kommit efter, liksom svallvågen,
som först dagar efter hinner stranden, då en storm rasat ute på
oceanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
