- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
144

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Jo, han har köpt sig én ny.»

«Jaså; men den gamla frun var ej grefvinnan.»

«Jo, det var det.»

»Liksom ej jag skulle känna grefvinnan, som sett och talat
vid henne tusen gånger.»

Till ett dylikt smågnabb mellan fruarna gaf kamrerskans lan-
dau anledning.

Skolmästaren magister, Lindner satt just vid sitt tarfliga mid-
dagsbord, då vagnen stannade vid dörren. Det var ett stort bord,
ty han hade sjelf nio barn och dertill sex helpensionärer, som
lärde sig tarflighet på samma gång som latin och grekiska. Det
var således ett ansenligt bord.

Kamrerskan steg in. Hon hade aldrig sett denna familj förr;
men hon fann en medelålders man af ett slags prydligt utseende.
Hans tidigt grånade hår låg ordentligt och väl, hans slitna skol-
rock hade en viss elegans, fastän den var trådsliten, och en yt-
terst hvit halsduk fullbordade kostymen. Samma snygghet och
prydlighet röjde sig hos barnen och pensionärerna. Ej en skorem
var i olag, ej en hand smutsig, ej en enda brödsmula på duken,
som hvit som snö låg utbredd öfver bordet och hvars hål . . .
ty några sådana funnos verkligen . . . voro omsorgsfullt betäckta
med halmmattor för faten.

Husfadren och hans fru stego upp; men hela barnskaran skra-
pade med foten och satte sig sedan, för att fortsätta måltiden.

Herr Lindner införde sin gäst i ett inre rum, som väl skulle
föreställa det allraheligaste, ty det var försedt med en mängd taf-
lor, som i nätt klistrade pappramar med fina guldlister prydde
väggarne.

Herr Lindner betraktade sin gäst frågande och pekade på deu
Ulla soffam

«Mitt namn är Miller», sade kamrerskan. «Ni känner ju mitt
namn ?»

«Ja», sade Lindner; «välkommenl Detta är min hustru och
derute såg ni mina barn; de skola komma in sedan.»

«Jag kommer hit för att . . .»

«För att höra, om jag vill deltaga i processen mot er; nej,
det vill jag icke.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free