- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
146

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Och ni tycker således att processen borde sluta?»

«Med så kallad förlikning, ja.»

«Hur vill ni förlika mig med nära tre hundra personer, af
hvilka jag känner ingen?»

»Det har sina svårigheter.»

»Men nu», började kamrerskan, «känner jag er, och jag. erkän-
ner ej er afsägelse. Ni har ej rättighet att afsäga er ett lagligt

arf — men ni kan skänka bort det.»

«Jag?»

«Ja, just ni, herr Lindner. Låtom oss tala öppet. Jag vill
att ni skall begagna er rättighet.»

»Besynnerligt, min fru; men då ni så vill, arfvet är mitt»,
sade herr Lindner och ref sönder afsägelsehandlingen. «Nu är jag
rik; men hvad skall jag göra dermed?»

«Det beror på er sjelf.»

»Ert uppförande är besynnerligt, min fru», återtog herr Lind-
ner, «men mitt synes er kanske ännu besynnerligare, kanske det
är orätt, me^ jag är förargad på dessa menniskor. Yet ni hvad,
de fruktade mest att jag skulle ta igen afsägelsen, och följden af
denna fruktan är, att de lofvat mig guld och gröna skogar. En
del vill dela med sig, andra vilja ge annan valuta. Man har er-
bjudit mig tjenster — hedrande befattningar — och att rekom-
mendera mig till en orden, blott jag låter min afsägelse stå fast.
Det der är dåligt, eller hvad?»

«Ja, det är ej raka vägen.»

»Nej, min fru, visst inte raka vägen, den är ganska krokig.»

«Ni låter mig väl slippa process om räntorna?»

Herr Lindner skrattade mildt och hjertligt; det sågs tydligt
att den prydlige mannen gerna skrattade.

«Ja, vi skola se till, min fru, om vi kunna förlikas, vi skola
se till. Det är ändå besynnerligt», tilläde han allvarsammare, »att
det just är de rike, de som ej behöfva rofvet, som visat sig allra
angelägnast att det ej må gå dem ur händerna; men de fattige
ha skrifvit . . . naturligtvis en hop fattigt pack undantaget . . ,
ha begärt blott sin lagliga rätt. Här skall ni få se brefven.»

Herr Lindner framtog ur en draglåda en väldig mängd, or-
dentligt efter bokstafsordningen hoplagda bref.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free